Ett nytt år har tagit sin början och för egen del är det en dålig start på det nya året. Min arbetssituation efter min utlandstjänst har varit osäker länge. Jag har sedan i somras sökt en hel del tjänster men ingen av tjänsterna var väl egentligen någon drömtjänst men ändå helt okey i väntan på något bättre. Jag blev erbjuden två tjänster.
Under senhösten dök det däremot upp en drömtjänst och jag hade flera intervjuer. I november blev jag meddelad att jag kommer få jobbet. De informerade att viss pappersexercis återstod innan vi kunde skriva under kontraktet.
Självklart förutsatte jag inget men jag var tvungen att lämna svar till de andra tjänsterna under den här tiden. Jag hörde återigen av mig och chefen på drömtjänsten meddelade att allt är klart och att jag kan vara lugn.
Jag chansade då på att allt skulle ordna sig och tackade nej till de andra tjänsterna (kunde inte vänta längre). Sedan drog veckorna iväg och precis nu fick jag reda på att man erbjudit någon annan tjänsten.
Det var såklart väldigt tråkigt men det jobbigaste av allt var att jag nu står utan tjänst och måste därmed återgå till en mycket sämre tjänst eller bli arbetslös.
Eftersom jag inte har tillräckligt kapital att bli arbetslös fick jag återgå till en sämre tjänst. Jag borde få cirka 21 000 kr efter skatt. Med utgifter på cirka 15 000 kr blir det inte mycket utrymme till sparande och jag behöver en hel del saker till min lägenhet.
Min förhoppning är att jag ska kunna spara 5 000 kr i månaden men det är under förutsättningen att jag inte vill göra något annat som semester t.ex. Det har jag visserligen inga planer på i dagsläget.
Jobbletandet är i full gång och året började verkligen inte som jag hade hoppats på.
Samtidigt är det för situationer som det här som jag sparat under alla dessa år. Hur besviken jag än är påminner mig detta hur viktigt det är att fortsätta spara. Vägen mot frihet blev plötsligt längre än vad jag hade tänkt men jag fortsätter med ett steg i taget.