tisdag 12 november 2019

Portföljen över 1,5 miljoner

Portföljen har sakta men säkert letat sig uppåt under första halvan av november och idag klättrade den över 1,5 miljoner. För mig är det en stor milstolpe. Inte nog med att jag är oerhört nöjd över mitt sparande så är det halvvägs till mitt mål på tre miljoner.

Även om jag skulle vilja se det som att jag är halvvägs i mål så är det tyvärr inte sant då jag efter jag nått tre miljoner kommer behöva amortera en rejäl slant innan jag når mitt slutliga mål om 50 % belåning på mitt boende också.

Börsens glada humör under hösten har helt klart bidragit till den fina ökningen och det gäller att hela tiden vara mentalt förberedd på en kraftig nedgång.

När jag nådde en miljon för ett år sedan trodde jag att en nedgång under året skulle göra att jag tappade miljonen men nu känns den väldigt säker. Det ska mycket till om jag tappar så mycket, framförallt eftersom jag kommer fortsätta spara.

Egentligen skulle jag vilja fira det på något sätt men har alldeles för mycket just nu. Får ta det när jag når två miljoner istället.

Hoppas era portföljer också når nya nivåer. Må avkastningen vara med er...

fredag 1 november 2019

Månadsrapport oktober

Jag kommer inte komma ihåg mycket av vad som hände i oktober. Det var en arbetsmånad som bestod av 23 arbetsdagar och sedan jobbade jag två helger på det. Att arbeta 27 av 31 dagar är kanske inte det roligaste och jag har läst några bloggar som skriver om FIRE. En sådan exit känns däremot alldeles för avlägset men alltid kul att drömma sig bort ibland. 

Jag har det ändå rätt bra. Jag trivs med mina arbetsuppgifter och har inte sett min chef på snart två år. På gott och ont givetvis. Jag har inte haft mycket utgifter under månaden. Mat och internet framförallt och jag fortsätter att försöka sätta undan så mycket jag kan till portföljen.

Jag har så smått börjat längta till julledigheten men försöker att tränga bort tankarna så fort jag kan. Jag har många kollegor/vänner som saknar sina hemländer. Vissa klarar bara några månader och lämnar sedan. Alla visar samma tecken. Det börjar som en liten tanke. "Åå vad jag saknar att kunna gå på restaurang" te.x. En månad senare "jag bara måste gå på restaurang". Därefter är det bara en tidsfråga innan de säger upp sig med anledningen att de vill kunna gå på restaurang när de vill.

Hur ofta går man på restaurang? Jag skulle kunna sträcka mig till en gång per år och det kan man ju göra när man är hemma på semester. Jag tror att det handlar om att man bygger upp ett mentalt begär. Sedan blir det oerhört jobbigt att inte kunna få det man vill ha. Det är samma mönster varje gång. Det är alltid småsaker som man hakar upp sig på. Ingen har sagt "säkerhetsläget är så pass osäkert att jag inte känner mig bekväm att arbeta kvar" Det hade jag förstått. Några andra exempel "jag saknar att kunna gå i en skog", "det var svårare än vad jag trodde att leva utan snus", "det är för varmt", "jag måste ha avokado i mitt liv" m.m.

Jag har all respekt för att det inte är för alla. Det är just den mentala biten som jag finner fascinerande. Ett litet begär i början blir ett oöverstigligt hinder lite längre fram.  

Nåväl, nog om detta. Portföljen har under månaden återigen gått över förväntan och nu hägrar 1,5 miljoner. Det jag i somras trodde var omöjligt blev under hösten helt plötsligt möjligt och nu verkar det till och med troligt att nå 1,5 miljoner till julskinkan. Den som lever får se.

Sparande 
40 000 kr

Amortering 
3 180 kr

Köpt
60 st AT&T för 37,20 USD. Totalt 22 073 kr.
10 st Allianz för 206,25 EUR. Totalt 22 354 kr.

Sålt
Inget i oktober.

Utdelningar
LTC 137 kr
Merck&Co 313 kr
Coca Cola 309 kr
Brookfield RP 2 362 kr

Totalt 3 121 kr

Portföljen 1 oktober - 31 oktober
1 391 800 - 1 475 300

En ökning med 6,0 % inklusive sparandet.
En ökning med 3,1 % exklusive sparandet.

fredag 18 oktober 2019

Feministisk regering

Vi har en regering som benämner sig själva som feministisk. Detta arbete genomsyrar stora delar av regeringskansliet och jag får svårare och svårare att acceptera det för varje dag som går.

Det är viktigt att poängtera för alla därute att det finns två väldigt viktiga distinktioner när man pratar om feminism (och mycket annat också för den delen) och vad den står för. Den första är kampen för att kvinnor i Sverige och i resten av världen ska ha samma rättigheter som män. Det är ett arbete som vi var tidiga med i Sverige och det är ett arbete som jag tycker vi ska vara stolta över. För mig är det självklart ska kvinnor ha samma rättigheter som män. Det är vad som betecknas som lika i rättigheter.

Den andra delen är den ”moderna” feminismen och kommer från det kommunistiska idealet att det ska vara lika i utfall. Det är tron om att om inte kvinnor finns representerade i riksdag, styrelser på chefspositioner m.m. så beror det på ett strukturellt problem och man ska därför kvotera in kvinnor.

Ett sidospår är diskussionen om löner. Föreställningen att kvinnor blir diskriminerade eftersom kvinnor som grupp har lägre lön än män som grupp. I teorin skulle det givetvis kunna röra sig om strukturell diskriminering men det finns givetvis många andra förklaringsvariabler till varför det ser ut så. Men det är en annan diskussion.

Det här går hand i hand med vad som brukar benämnas som identitetspolitik. Ett antagande som går ut på att man kan klassa alla människor i olika grupper och deras intressesfär sträcker sig bara inom deras egna grupp. Detta är också något som fått alldeles för stort fotfäste i Sverige. Självklart kan människor kämpa för rättigheter för personer utanför sin egna grupp.

En kort anekdot bara. En myndighet som nyligen fick pris för sitt arbete kring mäns och kvinnors lika värden (i praktiken lika i utfall) hade samlat arbetsgruppen för att dela ut årets pris. Gruppen bestod av åtta kvinnor. Bilden lades upp på Twitter där gratulationer strömmade in. En person frågade varför gruppen enbart bestod av kvinnor? Kommentaren raderades efter någon timme. Det här är det Sverige vi lever i.

Tillbaka till huvudspåret.

I mitt arbete kommer jag ofta i kontakt med det feministiska arbetet regeringen driver. Vi har väldigt högt avlönade kvinnor som driver diverse projekt kring detta.

Det som stör mig något enormt är att man inte särskiljer på de här två distinktionerna. Jag är allt för att driva arbetet mot att alla länder ska ge samma möjligheter och rättigheter till alla kvinnor. Och på det området finns det mycket att göra. Många länder har uppenbar lagstiftning mot kvinnor och deras rätt till lika rättigheter.

Istället läggs det mesta av kraften på att allt ska vara lika i utfall t.ex. genom att kvotera kvinnor till styrelser m.m. Framförallt sker detta arbete i internationella organisationer. Där många organisationer skryter med nyheter som att ”vi har 60 % kvinnor i högsta ledningen etc”.

För att ta mig själv som ett exempel så måste jag vid alla typer av möten och middagar skriva en rapport om hur många som var på mötet och hur många av dessa som var kvinnor. Jag är på möten rätt ofta och det betyder alltså att jag på största allvar sitter och räknar hur många vi är och sedan går jag laget runt och försöker utröna om det är en man eller kvinna. Jag finner det smått makabert och vad blir nästa steg? Kanske hur många som är vita, mörkhyade eller något annat visuellt kännetecken på deltagarna.

De allra flesta möten innehåller fler kvinnor men det händer att ett möte består mestadels av män. Då händer det att efter jag skickat min rapport så får jag ett mail där jag ska ta reda på varför det var en majoritet med män på senaste mötet. Ni kan ju tänka er blicken jag får från medborgare från andra länder när jag ställer den frågan. Inombords mår jag väldigt illa.

Den andra sidan av myntet är nämligen att män helt öppet blir systematiskt diskriminerade pga av deras kön. Precis motsatsen till allas rätt till lika rättigheter som både män och kvinnor kämpade för i feminismens begynnelse.

fredag 4 oktober 2019

Nytt köp och Oktoberfest

Idag tog jag in AT&T (igen) till portföljen. Jag har följt företaget en längre tid och det var faktiskt mitt första utländska köp och fjärde totalt.

Först och främst kan jag konstatera att jag hade lite tur att jag sålde på runt 40 $ för snart tre år sedan. AT&T haft problem sen man köpte Warner Bros förra året och aktien har tappat mark. Man drog på sig rejäla skulder med köpet och har legat över 3x EBITDA (Earnigs Before Interest, Taxes, Depreciation and Amortization). Man har däremot och jobbar fortfarande mot att betala av skulder och ligger just nu på 2,7. Målet är att minska ner till 2,5 efter året är slut.

Verksamheten då? Eftersom man köpt Warner bros och sedan tidigare äger  HBO och flera andra mediebolag har man positionerat sig bra för den framtida marknaden med streamingtjänster. Även om jag inte använder det själv verkar det finnas stor potential inom det området.

Kärnverksamheten hos AT&T får ändå ses som leverantör av bredband- och mobiltjänster. Man bedriver även specialiserade reklamlösningar baserat på den information som företaget sitter på om sina kunder.

Det är lite tidigt att ropa hej än så länge men jag tycker mig se att man vänt på skutan och är på väg i rätt riktning. Man bedriver verksamhet i vad jag kan se som en framtidsbransch. Får man ordning på skulderna så kan investeringarna i streamingtjänsterna bära frukt om man fortsätter producera bra filmer och serier m.m. 

Utdelningen ligger på 5,5 % och det ser ut som att man kan behålla den utdelningsnivån även framöver. Man delar för tillfället ut 75 % av vinsten. Högt men inte extremt som många andra företag. Jag tror inte på någon aktieraket men jag tycker mig se en bra uppsida värdemässigt och behåller man bara utdelningsnivån på 5,5 % är jag mer än nöjd. 

60 aktier för strax över 37 $ välkomnades tillbaka till portföljen.

Avanza firar Oktoberfest idag och har slopat courtage på tysk aktiehandel. Jag kunde inte hålla mig ifrån att utnyttja det och delade upp månadens köp i AT&T och mitt tyska innehav Allianz. Portföljen fick därmed även ett tillskott med 10 aktier i Allianz.

Köpen ökar min årliga utdelning med 1 740 kr eller 145 kr/månaden efter skatt.

Vem har sagt att spara i aktier är tråkigt. Det känns alltid lika härligt att öka på den årliga utdelningen.  

måndag 30 september 2019

Månadsrapport september

September månad skrivs in i historieböckerna och jag kan konstatera att det hände inte så mycket denna månad. Månaden har varit relativt lugn och arbetet har flutit på bra. Jag kommer att resa till Östafrika under slutet av året då jag fått ett uppdrag att utföra där. Eftersom det är en hel del förberedelser som behöver göras så kommer oktober bestå av långa dagar. Det ska hur som helst bli väldigt spännande och jag ser fram emot att se vad jag kan lyckas åstadkomma.

Portföljen har sina mörka fläckar och Bahnhof (aktien) presterar inte så som jag hade hoppats för tillfället. Senaste året har den tappat 50 000 kr i värde och agerar just nu sänke i min strävan att nå mitt mål. Jag kan däremot inte se någon ny information som gör att jag ändrar uppfattning om företaget. Detta till trots så har portföljen ökat till cirka 1,39 miljoner efter månadens sparande och generella uppgångar.

Det gör att jag nu faktiskt har möjlighet att nå 1,5 miljoner innan julafton. Det har inte varit något mål i sig utan jag har hela tiden trott att jag kommer nå 1,5 miljoner under feb/mars nästa år. Jag gör vad jag kan genom att spara så mycket som möjligt varje månad men sen får jag förlita mig på de ekonomiska gudarna. Men visst skulle det vara trevligt att nå 1,5 till julskinkan.

Min lägenhet är från och med oktober återigen uthyrd och allt har gått smidigt. Är väldigt glad över det förarbetet jag lade ner under sommaren då det lade grunden till att allt gick som planerat. Förhoppningsvis kan den vara uthyrd ända tills jag flyttar hem. 

Jag ska också skriva nytt kontrakt med hyresgästen i min andra lägenhet men det ordnar jag under julledigheten.

Helt klart en positiv månad och sparandet fortsätter i hög takt. September är ingen rejäl utdelningsmånad men jag börjar få lite spridda skurar här och där ändå.

Sparande 
40 000 kr

Amortering 
3 180 kr

Köpt
282 st Cibus för 142,50 kr. Totalt 40 245 kr.

Sålt
Inget i september.

Utdelningar
LTC 135 kr.
Johnson & Johnson 468 kr.
Kraft Heinz 253 kr.
Nvidia 15 kr.
Cibus 628 kr.

Totalt 1 499 kr

Portföljen 1 september - 30 september
1 304 200 - 1 391 800

En ökning med 6,7 % inklusive sparandet.
En ökning med 3,6 % exklusive sparandet.

tisdag 17 september 2019

Belåna portföljen och amortera på bolånet

I förra inlägget diskuterade jag kort att jag har hög belåning och det är således svårt att få ner räntan. Blogggrannen Slimis framförde idén att belåna portföljen till förmånligare ränta och amortera på bolånet. Det här var ett mycket intressant koncept och jag har nu kollat upp förutsättningarna något djupare.

Först och främst hade jag ingen aning om att man fick dra av på ränteutgifter för belåning på en aktieportfölj. Om inte Sverige var sjukt innan så blev det verkligen det efter den uppenbarelsen.

Jag tänkte också att jag kan ta det ett steg längre. Om jag belånar portföljen och amorterar tillräckligt mycket så kan jag också komma ner till 60 % belåning och då kan jag flytta det resterande bolånet till Avanza med lägre ränta och på så sätt få ner kostnaden ytterligare.

Detta inlägg blir mest en massa räknande så låt mig varna känsliga läsare, om det finns några sådana i denna läsekrets. Med det sagt låt oss dra igång.

Jag vet inte exakt vilken värdering Avanza kommer använda sig av men om jag tar en snittvärdering från bankerna så behöver jag amortera mitt lån till 1,3 miljoner för att kunna flytta det till Avanza. Det skulle innebära att jag behöver amortera 500 000 kr. Med 1,7 % i ränta som jag har idag kostar den delen mig 5 950 kr (alla siffror är efter ränteavdrag). Den resterande delen kostar mig 15 470 kr. Det ger en total kostnad på 21 420 kr.

Jag kan belåna min portfölj med alla innehav som ingår i superlånet. Dessa kan sedan belånas med en procentsats som framgår av Avanza. Det vanliga varierar mellan 60-80 %. Jag har registrerat mig hos Avanza och nu har jag möjlighet att belåna portföljen på mina två konton.

Hur mycket jag kan belåna och vad kostnaden är på min ISK är följande:

48tk till 0 % = 0 kr
72tk till 1 % = 504 kr
120tk till 1,75 % = 1 470 kr

Totalt 240tk till en kostnad av 1 974 kr.

Samma uträkning på min KF är följande:

38tk till 0 % = 0 kr
57tk till 1 % = 399 kr
96tk till 1,75 % = 1 176 kr

Totalt 191tk till en kostnad av 1 575 kr.

Totalt låneutrymme 431 000 kr till en kostnad av 3 549 kr.

Jag saknar alltså ungefär 70 000 kr innan jag skulle kunna göra en rockad av lånen. Eftersom jag amorterar 38tk om året skulle jag vara där om cirka två år allt annat lika. Jag kommer även fortsätta investera och därmed kommer också låneutrymmet öka förutsatt att jag köper aktier som är med i superlånet.

När jag väl når denna rockadmöjlighet får man ta sig en funderare om man verkligen vill maxa belåningen i portföljen eller om man vill ha lite marginal innan man slår till.

Vad blir den totala summan som jag sparar om jag gör detta då?

Om två år uppgår lånet till 1,73 miljoner vilket kostar mig 20 587 kr om året. Efter rockad så får jag ett bolån på 1,3 miljoner och ett värdepapperslån på 430tk vilket blir… trumvirvel…. 11 830 + 3 549 = 15 379 kr.

En besparing på 5 208 kr eller 434 kr i månaden. Helt klart något att överväga. Det är ju inte helt riskfritt eftersom summan du kan få låna i din depå kan minska och då får du betala rejält med högre ränta. Marginal är därför att föredra. 

Sedan vet jag inte om Avanza har något emot att man flyttar sitt bolån dit om man även har ett värdepapperslån men det borde inte vara några problem kan jag tycka.

fredag 13 september 2019

Bloggen fyller två år

Det har gått hela två år sen jag startade bloggen. Det har varit riktigt roligt att skriva men också att få kommentarer och kommentera andras bloggar som jag följt en längre tid. Det känns som att man är en del av en liten gemenskap på något sätt.

Jag startade bloggen för att skriva ner mina tankar och beslut. Mestadels för min egen skull men om någon finner något intressant eller inspirerande är det en bonus. Vissa som skriver bloggar tjänar pengar på det och det skulle vara ett trevligt komplement till sparandet men det var aldrig anledningen till varför jag startade bloggen. Dessutom behöver man vara rätt vass på att skriva.

För min egen del så tycker jag bloggen ger en extra dimension genom att hålla en röd tråd i sparandet och fokusera på målet. Jag tror dessutom att det kan bli roligt att gå tillbaka och läsa inlägg när jag nått mitt mål och se hur utvecklingen fortskred under årens lopp.

Vilka är mina mål?
Jag har i stort sett två mål med mitt sparande. Först vill jag nå ett samlat kapital på tre miljoner på Avanza så jag kan bli private banking kund.

Därefter vill jag komma ner på en belåningsgrad på 50 % på mitt boende så jag kan ansöka om deras förmånliga bolån. Det är alltså först när jag fått bolånet som jag kan fira. 

Hur går det?
Sparandet går fint och efter min förlängning på mitt utlandskontrakt kommer jag kunna fortsätta spara på bra under 2020 och halva 2021. Portföljen uppgår i dagsläget till 1,3 miljoner och min förhoppning är att komma över två miljoner innan jag flyttar hem. Det beror däremot helt på hur börsen går men det är en målbild. Om jag fortsätter spara under 2022 och sedan säljer min uthyrningslägenhet bör jag kunna nå tre miljoner om cirka tre år.

Belåningen på boendet går däremot mycket trögare. Jag amorterar visserligen 3 200 kr i månaden men det är som en piss i Nilen på mitt mastodontlån på 1.9 miljoner som jag tog 2017. Jag gick in med en belåningsgrad på 75 % när jag köpte lägenheten. Två år senare ligger lånet på 1,8 miljoner men värderingen på lägenheten har sjunkit med en halv miljon. I dagsläget har jag därför en belåningsgrad på 91 %. Jag har på grund av detta oerhört svårt att få ner räntan och jag har provat flera gånger hos i stort sett alla aktörer men eftersom belåningsgraden är så hög så vill dom inte ge någon bra rabatt.

Jag ångrar att jag köpte lägenheten men det är lätt att vara efterklok. Nu är jag fast med lägenheten och något jag lärt mig under de här åren är att värdet på lägenheten spelar stor roll när det kommer till att få bra erbjudanden från bankerna. Jag trodde man skulle gå mer på inköpspriset men så är alltså inte fallet.

Jag har landat i det faktum att jag inte kan göra så mycket åt det långsiktiga målet om 50 % belåningsgrad som läget är nu. Högsta prio är portföljen. Lägenheten är förvisso uthyrd och sen får jag se hur det ser ut om två år. Lite mer kommer ha amorterats men den stora osäkerhetsfaktorn är hur bostadsmarknaden fortsätter utveckla sig.

Om värderingen skulle stå still skulle jag behöva amortera ca 700 000 kr med start om tre år. Om jag kan spara 10 000 kr i månaden tar det cirka sex år. Det skulle innebära att jag kan nå mitt mål om cirka nio år. Det känns helt klart ganska avlägset.

Nåväl, belåningsgraden är vad den är och det gäller att inte ge upp. Varje månad som går tar mig lite närmare mitt mål. Jag får en liten högre passiv inkomst och räntan på bolånet går ner med några kronor.

Det är en bra bit kvar men jag kommer fortsätta blogga om mina investeringar under en lång tid framöver. Ett extra tack till alla som kommenterar och/eller skriver egna bloggar. Ni hjälper mig att inspireras och fortsätta på det inslagna spåret.