onsdag 14 oktober 2020

Tankar från en svunnen tid

Sista tiden har jag reflekterat på min egen bakgrund och varför jag har hamnat där jag är. Det finns många aspekter av det såklart men här på bloggen håller jag mig till framförallt de ekonomiska aspekterna. 

När jag tittar tillbaka cirka 10–20 år finner jag flera saker väldigt fascinerande. Några saker som fastnat är t.ex. när jag studerade på universitet och hade 700 kr kvar på kontot när det var den 24e. Nice tänkte jag, imorgon kommer det nya stålar in på kontot. Jag begav mig ner på stan och köpte en väska för 699 kr.

När jag tänker på den här situationen har jag svårt att acceptera att det är samma person som tog det beslutet som sitter här idag och skriver på en blogg om ekonomi. Jag var ändå vuxen med rätt att rösta hur landet ska skötas och sen beter jag mig på det sättet. Jag skäms. 

Jag kan ärligt säga att jag blir avundsjuk på er som tidigt lärde hushålla med pengar. Vissa av bloggarna jag läser köpte sina första aktier i tonåren. Även om man inte köpte aktier så verkar många ha varit ekonomiskt förståndiga tidigt. Det är imponerande.

Ytterligare ett minne jag har är när jag på alla hjärtans dag skulle bjuda min dåvarande flickvän på restaurang. Jag hade cirka 1 000 kr på kontot och högsta prioritet var att imponera på henne. Jag parkerade utanför hennes lägenhet och hon blev jätteglad och skulle bara byta om innan vi gick ner till bilen för att åka till restaurangen. Under tiden hon bytte om fick jag parkeringsböter på 1 000 kr och när jag kom ner och såg det fick jag surt erkänna att nu har jag inte råd att besöka någon restaurang. Vi stannade hemma och åt pasta istället. Jag sålde senare min bil till en bilskrot för 500 kr och har inte ägt en bil sen dess.

Något som fastnat desto mer är när jag efter mina universitetsstudier blev arbetslös och behövde flytta hem till mina föräldrar. Inte nog med att jag hade studieskulder på cirka 200 000 kr och självkänslan var krossad när jag inte kunde ett landa ett jobb utan mina föräldrar bestämde även att ta betalt för att jag bodde hemma. När jag cirka ett år senare kunde flytta ut var jag skyldig mina föräldrar cirka 30 000 kr.

Även fast det var 10-15 år sedan kommer jag aldrig glömma känslan. Att ha nått en ekonomisk botten. När jag började jobba hade jag bara en känsla, att jag aldrig vill känna så igen.

Det kan tyckas som små meningslösa historier men det här är samma person som nu kan logga in på Avanza och se 1,9 miljoner på kontot. Även om jag inte förstod det då så har dessa händelser påverkat mig till den jag är idag.

Mitt mål har aldrig varit fire, det visste jag inte ens var det var till för några år sedan. Målet har alltid varit att aldrig känna mig orolig för min ekonomiska situation. Hur irriterande det än må vara att få parkeringsböter så vill jag kunna skratta åt det och tänka att där rök nästa utdelning från AT&T.

Jag är inte där ännu på ett tag men jag blir både inspirerad och ibland lite orolig för om jag kan förändras så mycket på 10-15 år hur skulle jag då kunna vara om ytterligare 10-15 år. Kanske ser ni mig på lyxfällan om 10 år med skulder upp över öronen och jag rabblar mantrat ”man måste leva också”?

För mig har förändringarna kommit gradvis. Jag ser inte framstegen jag gjort från ett år till ett annat men när jag går tillbaka 15 år så känner jag inte ens igen mig. Det tycker jag är fascinerande. 

torsdag 1 oktober 2020

Teoretisk skuldfri

Efter de senaste veckornas uppgång och i och med att portföljen gick förbi 1,9 miljoner innebär det nu att jag är teoretisk skuldfri. Som ofta i mitt liv så får jag två olika motsägelsefulla tankar när något inträffar. 

Först och främst så kan jag konstatera att det såklart känns väldigt bra. Jag skulle kunna sälja av portföljen och höra av mig till banken och CSN och betala av allt och jag skulle därmed vara skuldfri för resten av livet. 

Men sen kommer den där andra tanken. Tanken som påminner mig hur galet mycket lån man har och att man inte för en sekund ska tro att man egentligen har några pengar. För hur man än vrider och vänder på det så kan man se det precis tvärt om. Att jag egentligen inte har en krona till övers för allt täcks upp av krediter på annat håll. 

Det leder mig in på nästa tanke. Att jag egentligen borde betala av alla lån och börja om på riktigt där varje ny tusenlapp faktiskt är min. 

Den tanken försvinner snabbt när man inser hur otroligt oekonomiskt ett sådant beslut skulle vara. Systemet är uppbyggt så att det är väldigt fördelaktigt att ha både bostadslån och studielån. 

Det leder mig bort från min egna bubbla och jag börjar se det i ett större samhällsperspektiv. Om i stort sett alla människor har det som jag borde det betyda att många drar samma slutsats som jag gör. Det borde betyda att ett stort antal människor köper aktier istället för att betala av lån. Det borde i sin tur leda till att börsen är övervärderad. 

När räntorna börjar komma tillbaka till normala nivåer på 4-5 % (vissa tror inte ens att det kommer ske längre) skulle åtminstone jag och säkert många med mig tycka att det är rimligt att amortera på lånen istället för att investera på börsen. 

Däremot så pratar nu Riksbanken om att låga räntor är att vänta i minst tre år till. Sedan tar det säkert ytterligare några år innan räntorna börjar klättra ordentligt. Detta är under förutsättningarna att ingen ny skit träffar fläkten under dessa år. 

Jag kan väl summera som så att det känns helt klart som om ekonomin går på konstgjord andning med alla dessa lån. Samtidigt så är inte det här ett nytt fenomen så man kanske inte ska gräva ner sig i dessa tankar. Jag kanske ska hålla mig till att det är skönt att vara teoretisk skuldfri. 

måndag 28 september 2020

Portföljen seglar förbi 1,9 miljoner

Sista tiden har jag tyckt att det inte händer så mycket med portföljen. Idag däremot tog den vind och seglade snyggt förbi 1,9 miljoner. Det är inte så märkvärdigt kanske men det var skönt med lite positiva nyheter.

Sista tiden har jag gått emot ordspråket "gråt inte över spilld mjölk" eftersom jag just har gråtit över spilld mjölk. Jag köpte Cibus på 150 kr styck och när aktien dagen efter gick upp till 155 kr sålde jag igen. Med den manövern lyckades jag tjäna 1 600 kr och det var med pengar som inte ens var mina eftersom jag lånade till köpet via Avanzas gratislån. Succé tänkte jag men glädjen blev kortvarig då Cibus stack iväg till 165 kr samt en missad kvartalsutdelning.

Jag har försökt intala mig att jag ska vara glad att jag tjänade 1600 kr på en dag men det är lättare sagt än gjort. 

Nåväl strunt i det. Jag köpte istället Johnson & Johnson på kredit i min KF. Det känns tryggt framöver. Månandens sparande blev även denna månad 20 000 kr. Om allt går som planerat räknar jag med att kunna flytta över extra sparande i oktober. 

Två miljoner hägrar och egentligen skulle jag vilja fira när jag når den milstolpen på något sätt men jag är dålig på det. Jag skulle gärna vilja köpa något som gör livet roligare/lättare. På så sätt känner man verkligen av att det går framåt. Inte bara att jag köper något jag behöver som en tröja eller liknande. Högt upp på listan ligger ett sportabonnemang för att kolla på fotboll men eftersom internet är så dåligt där jag bor så går det bort. Jag funderar vidare men troligtvis blir det till att vänta med firandet.   

torsdag 17 september 2020

Slut på ketchup

Jag har försökt att följa min plan som går ut på att jag ser över och eventuellt säljer vissa innehav en gång per år, om inget extraordinärt inträffar dvs. Nu har jag följt Kraft Heinz kräftgång så länge att jag fick nog. Det hade gått så långt att jag blev irriterad på ketchupflaskan i kylskåpet. 

Sedan köp har aktien fallit 50 % och det måste nog vara mitt sämsta köp. Jag trodde Heinz ketchup var oerhört populär men deras övriga varor verkar vara skräp och jag har ingen aning om vad planen är framöver. 

Istället köpte jag Microsoft. Förhoppningsvis har det bolaget fortfarande en ljus framtid. Hoppas det går bra för företaget så jag inte blir irriterad när jag startar datorn varje morgon.



tisdag 15 september 2020

Bloggen fyller tre år

I tre år har jag knåpat på denna blogg. Tiden går verkligen fort. Jag vet inte hur det är för andra som skriver blogg och som har det som en inkomstkälla men jag skulle nog känna lite press att leverera inlägg som är intressanta, informativa och gärna lite roliga. Jag hade däremot gärna haft ett sådant sidoprojekt men den här bloggen är och förblir en berättelse om min strävan efter ekonomisk trygghet.

På ett sätt gör ju bloggen varken sig till eller från för jag hade strävat efter det ändå. Samtidigt så har jag, när allt har varit som mörkast, kunnat gå tillbaka till mina egna inlägg och på så sätt kunnat blicka framåt och hitta tillbaka till målbilden. Att se att även om man knappt märker någon skillnad på kort sikt så ser man en positiv trend i det större perspektivet.

Det får bli mitt tips till någon som är i början av sin sparresa. Skriv ner ett mål och gå tillbaka till det då och då. Saker händer i livet som du inte kan rå över och även om du tappar månader eller år så blir det lättare att hitta tillbaka och inte ge upp. 

När jag startade bloggen hade jag precis 300 000 kr sparat. Under de här tre åren har jag sparat 1,2 miljoner och med lite positiv kursutveckling är portföljen idag värd över 1,8 miljoner. Fantastiskt!

Även om jag haft speciella möjligheter att spara extra mycket under de här åren pga. mitt utlandsuppdrag så är det också många års slit som ligger bakom den möjligheten. De första åren som jag började spara bestod av mycket amortering på min första lägenhet. En lägenhet som jag nu kan hyra ut med några extra tusenlappar i vinst varje månad. 

Just nu är jag inne i en hektisk tid och sparandet ligger något vilande. Målet är däremot detsamma och förhoppningsvis kan jag inom kort återuppta mina insättningar på Avanza. Sedan ska snart året summeras och min utlandstjänst lider mot sitt slut, även om det är en bit in på nästa år. Jag ska därmed också se över mina mål.  

En dag som denna tycker jag dock att det lämpar sig att tacka alla andra bloggare som inspirerar och håller motivationen uppe. Ni vet vilka ni är. Tack!

måndag 31 augusti 2020

Andra tertialet

Det andra tertialet har passerat för i år och jag försöker mig på en sammanfattning. Sparandet har inte blivit vad jag hade hoppats på. Jag har medvetet hållit igen eftersom det fortfarande råder alltför stora osäkerheter. Min hyresgäst i en av lägenheterna ska flytta ut och jag letar efter en ny bra hyresgäst. Jag har också ett pågående försäkringsärende och mitt arbete är något mer osäkert på grund av rådande pandemi. 

Jag kan inte stirra mig blind på mitt mål som jag satte upp i början av året med 450 000 kr i nysparande. Väldigt mycket saker har hänt under året och jag tycker det är viktigt att anpassa sig efter nya förutsättningar hur tråkigt det än må vara. 

Under andra tertialet har jag i alla fall lyckats spara 90 000 kr. Dessa har investerats i följande bolag:

  • 17 st Coca Cola
  • 10 st Merck & Co
  • 5 st Johnson & Johnson
  • 7 st Proctor & Gamble
  • 33 st AT&T
  • 20 st LTC
  • 12 st Millicom
  • 72 st Swedbank
  • 13 Microsoft
  • 320 st Cibus
  • 20 st iShares Core Europe ETF
  • 50 st Vanguard All world High Div ETF
Lite blandat med andra ord. Köpet av Cibus var det senaste och där provade jag för första gången belåning och har därför i skrivande stund strax under 50 000 kr i kredit. Jag är fortfarande något kluven till belåning och jag skulle inte vara bekväm med att ha flera hundra tusen i belåning. Hade jag inte haft ett stort bolån hade det varit väldigt annorlunda. Samtidigt känns det lite dumt att inte utnyttja möjligheten att låna 50 000 kr helt utan ränta. 

Portföljen har helt klart repat sig från Corona och ligger nu på strax över 1,8 miljoner. Utdelningarna har också kommit in något bättre än förväntat (32 000 kr) och det är kul att se. 


Sedan väntar jag fortfarande på snöbollseffekten alla pratar om men tycker inte riktigt jag märker av någon sådan ännu. På diverse bloggar brukar tre miljoner figurera som en gräns där man tycker portföljen tar fart av sig själv. Den som sparar får se.

Nu hoppas jag att höstmånaderna rullar på bra. I första hand vill jag hitta en ny hyresgäst och få det klart. Därefter har jag en förhoppning om att få åka hem till Sverige några veckor i oktober. Om allt går i lås borde jag kunna spara på bra de sista månaderna av året. Jag fortsätter dock mitt något mer försiktiga sparande någon månad till. 

onsdag 12 augusti 2020

Milstolpe uppnådd

Idag hände det äntligen. Något jag kanske inte varit jättetydlig med här på bloggen. Men för första gången så är min portfölj värd mer än mitt bolån. 

Efter lite nysparande och uppgång klättrade portföljen över 1 791 000 kr vilket innebär att jag skulle kunna amortera hela mitt bolån på 1 790 000 kr. Även om jag inte har för avsikt att amortera något så känns det ändå oerhört bra på något sätt. 

Att ta bolånet tog några minuter medan det tog cirka 10 år att spara till samma summa i portföljen. Om jag hade kunnat gå tillbaka till när jag tog lånet hade jag aldrig köpt en sån dyr lägenhet men nu är det som det är. Jag njuter av faktumet att jag aldrig kommer ha lika mycket lån som jag har nu. Varje månad amorterar jag några tusen och portföljen växer sig allt större. 

Det finns nu en annan milstolpe som hägrar och det är runt 1,9 miljoner då jag teoretiskt skulle kunna bli helt skuldfri eftersom jag har ett studielån också. Det borde inte vara alltför avlägset. Det gäller att glädjas åt dessa milstolpar under resans gång. Det må ta tid, med det är möjligt.