Strunta i Nato

Innan Ryssland invaderade Ukraina var jag rätt likgiltigt till att gå med i Nato. Det fanns både fördelar och nackdelar. Överlag tyckte jag Nato var bra men lite osäker på om Sverige hade så stor nytta av att gå med. Framförallt ägnade jag inte mycket tid åt att ens reflektera över saken.

Efter Rysslands invasion ändrade jag mig rätt snabbt när jag insåg att den värld jag vuxit upp i inte längre fanns. Det är demokratier mot diktaturer igen och det är dags att välja sida. Jag var därför glad när Socialdemokraterna ändrade sig och vi ansökte för att gå med. Jag har också full förståelse för att det inte bara är att lämna in en ansökan om nästa månad är man med. Ratificeringsprocessen måste få ta sin tid. 

När framförallt Turkiet men även Ungern nu börjat ställa krav på diverse inrikespolitiska åtgärder har jag återigen svängt i frågan. Jag vill att Sverige drar tillbaka sin ansökan. Inte att vi väntar och ser om Turkiet godkänner oss om sex månader utan verkligen gör ett politiskt ställningstagande och drar oss ur. 

I ett sådant scenario får man utgå från att Ryssland planerar att göra påverkansoperationer men jag har svårt att se en invasionsstyrka komma över Östersjön. Skulle det vara fallet är jag beredd att göra vad som krävs för svenska intressen. 

En allians är en grupp som är villiga att strida för varandra. Turkiet har visat sin rätta sida och då är jag inte intresserad av att delta även om de håller en geopolitiskt viktig plats i Nato utan mina principer väger tyngre. Tack men nej tack.