Sorgens tid

För några dagar sedan fick jag samtalet jag länge bävat för. Min pappa som under några år kämpat mot cancer hade hastigt blivit sämre. Jag lyckades boka en biljett hem på en gång och 18 timmar senare satt jag och höll min pappas hand. För den som sett det själv vet att cancern slår ut alla organ och de sista dagarna kan kroppen inte ens ta upp vatten. Mager och uttorkad kunde jag knappt känna igen honom. Han hade oerhörda smärtor och varje minut kändes som en evighet. I nio långa timmar satt jag förtvivlad vid hans sida utan att kunna hjälpa till. Sista timmen fick han all typ av smärtstillande som fanns att tillgå och för varje minut som gick blev andningen tunnare och långsammare innan han tillslut somnade in med familjens vid hans sida.

Det är med stor sorg jag skriver detta inlägg men samtidigt vill jag vara öppen med vad som påverkar livet runt i kring mitt intresse för sparande.

Min pappa jobbade hela livet och fyllde precis 65. Han hade en dröm att bli pensionär men han hann aldrig få en enda pensionsutbetalning. Jag kommer behöva hjälpa min mamma ekonomiskt så hur framtiden kommer att bli vet jag inte i dagsläget.

Just nu mår jag riktigt dåligt. Jag var mentalt förberedd på att mina pappa skulle gå bort men på det sättet som det blev har tagit hårt på mig. Jag tar därmed en paus i bloggandet men lovar att återkomma.