Jag kommer inte komma ihåg mycket av vad som hände i oktober. Det var en arbetsmånad som bestod av 23 arbetsdagar och sedan jobbade jag två helger på det. Att arbeta 27 av 31 dagar är kanske inte det roligaste och jag har läst några bloggar som skriver om FIRE. En sådan exit känns däremot alldeles för avlägset men alltid kul att drömma sig bort ibland.
Jag har det ändå rätt bra. Jag trivs med mina arbetsuppgifter och har inte sett min chef på snart två år. På gott och ont givetvis. Jag har inte haft mycket utgifter under månaden. Mat och internet framförallt och jag fortsätter att försöka sätta undan så mycket jag kan till portföljen.
Jag har så smått börjat längta till julledigheten men försöker att tränga bort tankarna så fort jag kan. Jag har många kollegor/vänner som saknar sina hemländer. Vissa klarar bara några månader och lämnar sedan. Alla visar samma tecken. Det börjar som en liten tanke. "Åå vad jag saknar att kunna gå på restaurang" te.x. En månad senare "jag bara måste gå på restaurang". Därefter är det bara en tidsfråga innan de säger upp sig med anledningen att de vill kunna gå på restaurang när de vill.
Hur ofta går man på restaurang? Jag skulle kunna sträcka mig till en gång per år och det kan man ju göra när man är hemma på semester. Jag tror att det handlar om att man bygger upp ett mentalt begär. Sedan blir det oerhört jobbigt att inte kunna få det man vill ha. Det är samma mönster varje gång. Det är alltid småsaker som man hakar upp sig på. Ingen har sagt "säkerhetsläget är så pass osäkert att jag inte känner mig bekväm att arbeta kvar" Det hade jag förstått. Några andra exempel "jag saknar att kunna gå i en skog", "det var svårare än vad jag trodde att leva utan snus", "det är för varmt", "jag måste ha avokado i mitt liv" m.m.
Jag har all respekt för att det inte är för alla. Det är just den mentala biten som jag finner fascinerande. Ett litet begär i början blir ett oöverstigligt hinder lite längre fram.
Jag har så smått börjat längta till julledigheten men försöker att tränga bort tankarna så fort jag kan. Jag har många kollegor/vänner som saknar sina hemländer. Vissa klarar bara några månader och lämnar sedan. Alla visar samma tecken. Det börjar som en liten tanke. "Åå vad jag saknar att kunna gå på restaurang" te.x. En månad senare "jag bara måste gå på restaurang". Därefter är det bara en tidsfråga innan de säger upp sig med anledningen att de vill kunna gå på restaurang när de vill.
Hur ofta går man på restaurang? Jag skulle kunna sträcka mig till en gång per år och det kan man ju göra när man är hemma på semester. Jag tror att det handlar om att man bygger upp ett mentalt begär. Sedan blir det oerhört jobbigt att inte kunna få det man vill ha. Det är samma mönster varje gång. Det är alltid småsaker som man hakar upp sig på. Ingen har sagt "säkerhetsläget är så pass osäkert att jag inte känner mig bekväm att arbeta kvar" Det hade jag förstått. Några andra exempel "jag saknar att kunna gå i en skog", "det var svårare än vad jag trodde att leva utan snus", "det är för varmt", "jag måste ha avokado i mitt liv" m.m.
Jag har all respekt för att det inte är för alla. Det är just den mentala biten som jag finner fascinerande. Ett litet begär i början blir ett oöverstigligt hinder lite längre fram.
Nåväl, nog om detta. Portföljen har under månaden återigen gått över förväntan och nu hägrar 1,5 miljoner. Det jag i somras trodde var omöjligt blev under hösten helt plötsligt möjligt och nu verkar det till och med troligt att nå 1,5 miljoner till julskinkan. Den som lever får se.
Sparande
40 000 kr
Amortering
3 180 kr
Köpt
60 st AT&T för 37,20 USD. Totalt 22 073 kr.
10 st Allianz för 206,25 EUR. Totalt 22 354 kr.
Sålt
Inget i oktober.
Inget i oktober.
Utdelningar
LTC 137 kr
Merck&Co 313 kr
Coca Cola 309 kr
Brookfield RP 2 362 kr
Totalt 3 121 kr
Portföljen 1 oktober - 31 oktober
1 391 800 - 1 475 300
En ökning med 6,0 % inklusive sparandet.
En ökning med 3,1 % exklusive sparandet.
"jag måste ha avokado i mitt liv" Hahaha! Där kan man snacka om motsatsen till #sparadkrona.
SvaraRaderaAa den är rätt skön tycker jag själv också :)
Radera