Eftersom jag inte har så mycket att handla för så är min aktivitet på Avanza något begränsad. Jag följer däremot händelseutvecklingen i Ukraina intensivt och jag är glad över att en stor del av mitt arbete är att följa utvecklingen eftersom internationell politik är ett stort intresse.
Jag tänker inte gå in på någon djupare analys men jag kan konstatera att media i väst koncentrerar sig väldigt mycket på att beskriva vilken heroisk insats det ukrainska folket gör.
Låt oss börja med lite perspektiv. När Tyskland och Sovjetunionen invaderade Polen 1939 tog det fyra veckor för stormakterna att kontrollera landet. När USA och dess koalition invaderade Irak tog det cirka sex veckor. Koalitionen hade cirka 180 000 man. Att kontrollera ett land tar tid, även om du har en större och mer modernare armé.
När jag därför hör media beskriva att Ryssland har stannat upp och att det blev mycket svårare än vad de hade trott så tycker jag inte det ger hela bilden. Självklart förekommer logistikproblem när tusentals fordon ska transporteras på vägnäten och mat och drivmedel ska distribueras. Det kommer också finnas tusentals med soldater som ger upp och som inte vill döda andra när det väl är dags att trycka på avtryckaren.
Men majoriteten av militären avancerar över hela landet och tar område efter område. Förnödenheter för försvararna kommer börja sina och moralen ger vika. I dagsläget ser jag inget hopp om att Ukraina kan stå emot Ryssland såvida inte Putin väljer att dra tillbaka trupperna av någon anledning.
Om det tar en vecka eller två månader spelar i det stora hela inte så stor roll även om Putin såklart vill få det överstökat så snabbt som möjligt. Den stora frågan är vad som händer när Putin är klar i Ukraina? Är han nöjd där? Kanske. Sätter han omedelbart press på nya länder eller väntar han några år för att rusta upp ytterligare?
Västvärlden inklusive Sverige måste förbereda sig på och anpassa sig till att vi nu har en diktator några hundra mil från oss som inte räds att helt öppet döda civila i andra länder för att konsolidera sin makt. Vi måste också förhålla oss till att samma person sitter på cirka 5 000 strategiska kärnvapen.
Något som vi definitivt kommer att se är ukrainska flyktingar. EU kommer med största sannolikhet rösta igenom massflyktsdirektivet som antogs 2001 och som hittills ännu inte har behövt användas. Här behöver myndigheter och medborgare göra sig beredda.
Om jag flyttar mitt perspektiv till börsen så sitter jag som alltid lugn i båten. Portföljen har tappat cirka 300 000 kr. Minesto, Investor, Cibus och Bahnhof är det som har sjunkit mest och det känns helt klart. Jag är däremot övertygad om att det fortsatt bästa för den långsiktiga spararen är att fortsätta investera. Det finns fortfarande mer fallhöjd om situationen eskalerar. OMX30 är ner cirka 15 % i år. Det tycker inte jag är så mycket med tanke på vad som pågår. Fortsätter nedgången och vi börjar komma ner mot 25-30 % är jag beredd att börja nyttja lite av portföljbelåningen. Tills dess fortsätter jag spara mina 5 000 kr i månaden.
Februaris köp blev 28 aktier i SKF. Jag sålde mina aktier förra året men jag tänkte börja försöka bygga upp en position igen. Samtidigt så har många aktier kommit ner i pris så det kan bli svårt att välja vad jag ska köpa härnäst.
Avslutningsvis kan jag bara säga att jag tycker det är förbannat tråkigt att vi människor inte har lärt oss bättre. Jag vill leva i en värld där mänskligheten tillsammans tar vår art till nya nivåer och forskar kring miljö, energi, rymden, medicin m.m. Fan ta dig Putin!
