Skatter, courtage och inflation

Året lider mot sitt slut och i bloggsfären börjar årets utdelningar summeras och så snart även mina egna. Jag väntar in några hundralappar till men borde landa på ungefär 43 000 kr i utdelning. Vi sparare pratar varmt om ränta på ränta och jag tycker alltid det är lika roligt att läsa olika bloggare och deras historiska utveckling när man ser att snöbollen verkligen är i rullning.

För många som strävar efter ekonomisk frihet så är idén att samla ihop årets utdelningar och sedan lever man på dessa året efter. Det är nog också så jag själv hade valt att lägga upp det.

Jag själv tycker ibland att man glömmer bort det negativa. Nämligen skatter, courtage och inflation.

När året nu nästan är över tänkte jag se över vad detta kostar mig.

Mina utdelningar landar alltså på cirka 43 000 kr. Mitt ISK konto kostar mig ca 3 215 kr i skatt i år. Då är det baserat på lägsta möjliga skattesats om 1.25 %.

Min kapitalförsäkring kostar 2 005 kr i avkastningsskatt och ca 5 kr i riskpremie.

Årets köp och sälj har kostat mig 1 925 kr. i courtagekostnader. Det här kan man givetvis påverka genom att köpa och sälja så lite man bara kan men någonstans så vill man nog återinvestera vissa utdelningar/nysparande eller göra förändringar i portföljen.

Inflationen på 43 000 kr blir cirka 700 kr med ett antagande om 1,5 % i dagsläget. Det är givetvis ingen kostnad men blir i realiteten minskad köpkraft med motsvarande belopp.

Det ger en totalkostnad på 7 850 kr för i år. Eller 18 % av utdelningarna. Jag själv tycker det är en ansenlig summa som lätt glöms bort i det euforiska tillstånd man lätt hamnar i när man ser sina utdelningsstaplar på Avanza.

Med högre skattesats än 1,25 % och inflation på 2 % blir summan ännu lite högre. Jag tycker nog inte det är orimligt att räkna bort åtminstone 20 % av utdelningarna till denna typ av utgifter om man vill leva på utdelningarna.

Vet inte om andra sitter och räknar på det här men tycker helt klart det hör hemma i en gedigen framtidsplanering.

Julstädat i väskan

Under veckan har jag haft lite tid att gå igenom mina aktieinnehav. Jag försöker att inte köpa och sälja alltför ofta men en gång per år tror jag det kan vara bra med en ordentlig översyn. Några aktier fick stryka på foten och några innehav fyllde jag på.

Alphabet
Jag har varit nöjd med mitt innehav Alphabet. Aktien har stigit med ca 35 % sedan köpet i maj 2018. Nu var det däremot dags att ta hem vinsten. Tveksamt till att jag återkommer till aktien då jag faktisk inte vet så mycket om hur deras framtidsutsikter ser ut. Ett spännande företag helt klart.

Amazon
Aktien gick starkt förra året men i år har den varit en besvikelse och stått helt still mer eller mindre. Jag förväntar mig mer av ett företag som inte har utdelning i en högkonjunktur. Min avkastning blev däremot bra och landade på ca 30 % under 1,5 år. Eventuellt återkommer jag till aktien så jag kommer att fortsätta följa nyheterna kring bolaget.

Nvidia
Nvidia blev ett misslyckat köp. Jag hade hoppats på lika fin avkastning som Alphabet och Amazon men Nvidia tappade 50 % strax efter att jag köpt aktien. Sista månaderna har den klättrat tillbaka och jag sålde på minus ca 6 %. Mycket bättre än minus 50 % givetvis men den var en besvikelse. Kommer inte återkomma till aktien.

eWork och Svolder
Båda aktierna fick lämna portföljen av den enkla anledningen att de båda ingår i investmentbolaget Öresund som jag också äger. Båda är spännande företag men kände att jag inte behövde ligga dubbelt i dessa företag. Öresund äger också Bahnhof men även om den aktien har varit en besvikelse i år så väljer jag att ligga kvar med mina aktier där.

På eWork gjorde jag en förlust på 19 % så det var inte så kul. Svolder däremot sålde jag med vinst på 20 %.

En sidokommentar om Avanza. Jag har inte köpt och sålt så här mycket under kort tid och insåg snabbt att Avanza är riktigt dåliga när det kommer till courtagekostnaden. Några av mina innehav var större och några mindre och sen ville jag köpa vissa större poster och vissa mindre. Jag fick under flera dagar byta fram och tillbaka för att ha rätt courtageklass. Jag var inte imponerad.

Pengarna från försäljningarna gick till AT&T och LTC i min kapitalförsäkring. Och i min ISK till Öresund.

Efter omfördelningen blir portföljen något mer inriktad på utdelningar men det är inget självändamål utan hittar jag något bra bolag som inte har utdelning framöver så slår jag till. Portföljen känns nu lite mer slimmad och utdelningen ökar med cirka 350 kr i månaden.

Månadsrapport november

Ja, vad ska man säga om november. Börsen går fortsatt starkt och jag undrar nästan varje dag hur länge detta kan fortsätta. Det sägs att det är omöjligt att veta och jag fortsätter att månadsspara.

Utdelningarna kom in som vanligt och jag märker att mina amerikanska innehav börjar göra sig kännbara. Det är några hundralappar som kommer in här och där.

En månad kvar innan det är dags att summera 2019. Det går fort när man har roligt. Jag har haft lite tidsbrist att både skriva och läsa andra bloggar. Det är tråkigt men så är det ibland. 

Sparande 

40 000 kr

Amortering 

3 180 kr

Köpt

298 st Cibus för 143,50 kr. Totalt 42 827 kr. 

Sålt
Inget i november.

Utdelningar

LTC 133 kr

AT&T 248 kr

Kinnevik 780 kr

Investor 1 324 kr

Proctor & Gamble 304 kr

Svolder 215 kr

Totalt 3 004 kr

Portföljen 1 november - 30 november

1 475 300 - 1 549 300

En ökning med 5,0 % inklusive sparandet.

En ökning med 2,3 % exklusive sparandet.

Månadens köp

Jag har knappt följt börsen under månaden och insåg att jag inte gjort mitt köp för månaden. Jag loggade in i all hast och köpte 298 Cibus. Jag har inte några större reflektioner utan tycker det är schyst att ha ett bolag i Sverige med riktigt fin utdelning varje kvartal. Köpet ökade min årliga utdelning med 2 760 kr eller 230 kr i månaden. Jag fortsätter att hoppas på att man kan behålla eller till och med öka utdelningen i framtiden.

Portföljen över 1,5 miljoner

Portföljen har sakta men säkert letat sig uppåt under första halvan av november och idag klättrade den över 1,5 miljoner. För mig är det en stor milstolpe. Inte nog med att jag är oerhört nöjd över mitt sparande så är det halvvägs till mitt mål på tre miljoner.

Även om jag skulle vilja se det som att jag är halvvägs i mål så är det tyvärr inte sant då jag efter jag nått tre miljoner kommer behöva amortera en rejäl slant innan jag når mitt slutliga mål om 50 % belåning på mitt boende också.

Börsens glada humör under hösten har helt klart bidragit till den fina ökningen och det gäller att hela tiden vara mentalt förberedd på en kraftig nedgång.

När jag nådde en miljon för ett år sedan trodde jag att en nedgång under året skulle göra att jag tappade miljonen men nu känns den väldigt säker. Det ska mycket till om jag tappar så mycket, framförallt eftersom jag kommer fortsätta spara.

Egentligen skulle jag vilja fira det på något sätt men har alldeles för mycket just nu. Får ta det när jag når två miljoner istället.

Hoppas era portföljer också når nya nivåer. Må avkastningen vara med er...

Månadsrapport oktober

Jag kommer inte komma ihåg mycket av vad som hände i oktober. Det var en arbetsmånad som bestod av 23 arbetsdagar och sedan jobbade jag två helger på det. Att arbeta 27 av 31 dagar är kanske inte det roligaste och jag har läst några bloggar som skriver om FIRE. En sådan exit känns däremot alldeles för avlägset men alltid kul att drömma sig bort ibland. 

Jag har det ändå rätt bra. Jag trivs med mina arbetsuppgifter och har inte sett min chef på snart två år. På gott och ont givetvis. Jag har inte haft mycket utgifter under månaden. Mat och internet framförallt och jag fortsätter att försöka sätta undan så mycket jag kan till portföljen.

Jag har så smått börjat längta till julledigheten men försöker att tränga bort tankarna så fort jag kan. Jag har många kollegor/vänner som saknar sina hemländer. Vissa klarar bara några månader och lämnar sedan. Alla visar samma tecken. Det börjar som en liten tanke. "Åå vad jag saknar att kunna gå på restaurang" te.x. En månad senare "jag bara måste gå på restaurang". Därefter är det bara en tidsfråga innan de säger upp sig med anledningen att de vill kunna gå på restaurang när de vill.

Hur ofta går man på restaurang? Jag skulle kunna sträcka mig till en gång per år och det kan man ju göra när man är hemma på semester. Jag tror att det handlar om att man bygger upp ett mentalt begär. Sedan blir det oerhört jobbigt att inte kunna få det man vill ha. Det är samma mönster varje gång. Det är alltid småsaker som man hakar upp sig på. Ingen har sagt "säkerhetsläget är så pass osäkert att jag inte känner mig bekväm att arbeta kvar" Det hade jag förstått. Några andra exempel "jag saknar att kunna gå i en skog", "det var svårare än vad jag trodde att leva utan snus", "det är för varmt", "jag måste ha avokado i mitt liv" m.m.

Jag har all respekt för att det inte är för alla. Det är just den mentala biten som jag finner fascinerande. Ett litet begär i början blir ett oöverstigligt hinder lite längre fram.  

Nåväl, nog om detta. Portföljen har under månaden återigen gått över förväntan och nu hägrar 1,5 miljoner. Det jag i somras trodde var omöjligt blev under hösten helt plötsligt möjligt och nu verkar det till och med troligt att nå 1,5 miljoner till julskinkan. Den som lever får se.

Sparande 

40 000 kr

Amortering 

3 180 kr

Köpt

60 st AT&T för 37,20 USD. Totalt 22 073 kr.

10 st Allianz för 206,25 EUR. Totalt 22 354 kr.

Sålt
Inget i oktober.

Utdelningar

LTC 137 kr

Merck&Co 313 kr

Coca Cola 309 kr

Brookfield RP 2 362 kr

Totalt 3 121 kr

Portföljen 1 oktober - 31 oktober

1 391 800 - 1 475 300

En ökning med 6,0 % inklusive sparandet.

En ökning med 3,1 % exklusive sparandet.

Feministisk regering

Vi har en regering som benämner sig själva som feministisk. Detta arbete genomsyrar stora delar av regeringskansliet och jag får svårare och svårare att acceptera det för varje dag som går.

Det är viktigt att poängtera för alla därute att det finns två väldigt viktiga distinktioner när man pratar om feminism (och mycket annat också för den delen) och vad den står för. Den första är kampen för att kvinnor i Sverige och i resten av världen ska ha samma rättigheter som män. Det är ett arbete som vi var tidiga med i Sverige och det är ett arbete som jag tycker vi ska vara stolta över. För mig är det självklart ska kvinnor ha samma rättigheter som män. Det är vad som betecknas som lika i rättigheter.

Den andra delen är den ”moderna” feminismen och kommer från det kommunistiska idealet att det ska vara lika i utfall. Det är tron om att om inte kvinnor finns representerade i riksdag, styrelser på chefspositioner m.m. så beror det på ett strukturellt problem och man ska därför kvotera in kvinnor.

Ett sidospår är diskussionen om löner. Föreställningen att kvinnor blir diskriminerade eftersom kvinnor som grupp har lägre lön än män som grupp. I teorin skulle det givetvis kunna röra sig om strukturell diskriminering men det finns givetvis många andra förklaringsvariabler till varför det ser ut så. Men det är en annan diskussion.

Det här går hand i hand med vad som brukar benämnas som identitetspolitik. Ett antagande som går ut på att man kan klassa alla människor i olika grupper och deras intressesfär sträcker sig bara inom deras egna grupp. Detta är också något som fått alldeles för stort fotfäste i Sverige. Självklart kan människor kämpa för rättigheter för personer utanför sin egna grupp.

En kort anekdot bara. En myndighet som nyligen fick pris för sitt arbete kring mäns och kvinnors lika värden (i praktiken lika i utfall) hade samlat arbetsgruppen för att dela ut årets pris. Gruppen bestod av åtta kvinnor. Bilden lades upp på Twitter där gratulationer strömmade in. En person frågade varför gruppen enbart bestod av kvinnor? Kommentaren raderades efter någon timme. Det här är det Sverige vi lever i.

Tillbaka till huvudspåret.

I mitt arbete kommer jag ofta i kontakt med det feministiska arbetet regeringen driver. Vi har väldigt högt avlönade kvinnor som driver diverse projekt kring detta.

Det som stör mig något enormt är att man inte särskiljer på de här två distinktionerna. Jag är allt för att driva arbetet mot att alla länder ska ge samma möjligheter och rättigheter till alla kvinnor. Och på det området finns det mycket att göra. Många länder har uppenbar lagstiftning mot kvinnor och deras rätt till lika rättigheter.

Istället läggs det mesta av kraften på att allt ska vara lika i utfall t.ex. genom att kvotera kvinnor till styrelser m.m. Framförallt sker detta arbete i internationella organisationer. Där många organisationer skryter med nyheter som att ”vi har 60 % kvinnor i högsta ledningen etc”.

För att ta mig själv som ett exempel så måste jag vid alla typer av möten och middagar skriva en rapport om hur många som var på mötet och hur många av dessa som var kvinnor. Jag är på möten rätt ofta och det betyder alltså att jag på största allvar sitter och räknar hur många vi är och sedan går jag laget runt och försöker utröna om det är en man eller kvinna. Jag finner det smått makabert och vad blir nästa steg? Kanske hur många som är vita, mörkhyade eller något annat visuellt kännetecken på deltagarna.

De allra flesta möten innehåller fler kvinnor men det händer att ett möte består mestadels av män. Då händer det att efter jag skickat min rapport så får jag ett mail där jag ska ta reda på varför det var en majoritet med män på senaste mötet. Ni kan ju tänka er blicken jag får från medborgare från andra länder när jag ställer den frågan. Inombords mår jag väldigt illa.

Den andra sidan av myntet är nämligen att män helt öppet blir systematiskt diskriminerade pga av deras kön. Precis motsatsen till allas rätt till lika rättigheter som både män och kvinnor kämpade för i feminismens begynnelse.