Fundering

Är medveten om att alla inte följer VM men för de som gör det och har ett politiskt intresse så inträffade en väldigt intressant grej igår och jag kan inte låta bli att skriva några rader om det. 

I slutminuterna av matchen mot Tyskland orsakade Jimmy Durmaz en frispark som sedan ledde till att tyskarna ordnade 2-1. Jimmy Durmaz fick då utstå kritik på sociala medier. Kritiken var givetvis berättigad men personer började även med rasistiska påhopp och hotade honom och hans familj. Oerhört tråkigt enligt mig eftersom det tar bort kritiken mot hans väldigt dåliga insatts. Skämt åsido.

Detta är givetvis helt oacceptabelt och landslagsledningen beslutade därför att igår inför presskåren hålla ett tal där man lyfter frågan om att man inte accepterar rasism och hot. Jag satt och funderade på detta länge igår kväll och nu kanske jag får ett helt gäng emot mig men jag vill vara tydlig med att följande är enbart en fundering.

Jag har ingen aning om hur många det var på sociala medier som drog rasistkortet än mindre hotade honom men ska vi gissa på 5? 10? 50? 100? låt oss ta den högsta siffran. Att det finns 100 idioter ute i landet förvånar mig inte ett dugg. Hela samhället består ju av idioter på alla möjliga plan. Det som fascinerar mig är det faktum att man väljer att göra en stor grej av att några idioter sitter och skriver på sociala medier.

För en tid sedan så var det en debatt i SVT om bilbränder i förorter. Det hade visat en film om det och personen ansvarig för detta ville visa allmänheten vad som pågick. Hans motpart i programmet hävdade då att man genom att lyfta frågan förstärker stereotypen av förorten. De menade att de allra flesta i förorterna inte bränner bilar. Att man lyfter frågan skapar alltså ytterligare problem.

Borde det inte med samma logik gälla denna typ av frågor också? Förstärker man inte invandrares, eller personer med utländsk bakgrund, bild av att Sverige är fullt av rasister genom att visa att det förekommer?

Om logiken stämmer, vem beslutar då vilka frågor som är värda att lyfta och vilka som förstärker stereotyper?

Vad händer med migrationspolitiken?

Socialdemokraterna presenterade nyligen sin nya inriktning när det gäller migrationspolitik. Bland annat framfördes följande:

- Den tillfälliga lagen ska permanentas tills dess att en gemensam EU lagstiftning är på plats.
- Gränskontroller ska kvarstå så länge det behövs.
- Kraftigt utökade åtgärder för att fastställa asylsökandes identitet.
- Tiden för förnyad asylansökan efter avslag och tid med återeseförbud fördubblas.
- Möjligheten till att få uppehållstillstånd för arbete om man har kommit som asylsökande och fått avslag på asylansökan avskaffas eller minskas kraftigt.

Vad kan man säga om detta då? Det som tidigare benämndes som rasism är nu vardagsmat. Imponeras över att många partier som utryckt sig på detta sätt fortfarande har en hög andel röster, men det är en diskussion för en annan dag.

Tillbaks till socialdemokraternas migrationspolitik.

Först och främst är det ju givetvis ett politiskt spel att nu innan valet försöka få tillbaks eller åtminstone stoppa blödningen till sverigedemokraterna. För många tror jag inte det spelar någon roll men tror ändå att det kan få några trogna socialdemokrater att ändå stå fast vid sitt parti. De som inte gör det överväger nog att rösta på vänsterpartiet.

Den mer naturliga reaktionen på socialdemokraternas migrationspolitik är: Vad (sätt in valfritt svärord) är det som händer?

De senaste åren har det varit fullständigt kaos. Alliansen tog över en redan generös migrationspolitik från socialdemokraterna 2006 och utökade den genom att öppna upp för ytterligare arbetskraftsinvandring 2010. Tanken och idén bakom lagstiftningen var rätt bra. Sverige behövde en viss typ av kompetens till många stora företag och bakom detta beslut fanns även en stark lobbyverksamhet från dessa företag.

Nu blev det verkligen inte som man hade tänkt. Visst fick Ericsson, ABB och andra stora företag några välutbildade personer men lagstiftningen användes mer som en komplement till asyllagstiftningen. Avslag på asylansökan. Inga problem. Bli anställd som pizzabagare hos en kusin eller kompis eller betala för all del någon för att anställa dig några månader. Detta har varit känt i flera år men det är först nu socialdemokraterna tar upp det.

Att det blev så här är inte särskilt konstigt och berodde på att moderaterna gått från att vara liberalkonservativa till ett alltmer liberalt parti. Utformningen av lagstiftningen var inte alls genomtänkt och flera luckor fick täppas till under åren som följde.

Sedan kom 2014 och "öppna era hjärtan" därefter tog socialdemokraterna över tillsammans med miljöpartiet.

Några ord om miljöpartiet.

Av alla partier i riksdagen är miljöpartiet det bästa, att få igenom sin politik i relation till antal mandat. De är utan tvekan det parti som på ett väldigt skickligt sätt utmanövrerat egentligen hela den övriga styrande makten.

Först och främst så lyckades man med konststycket att få många människor ute i stugorna men framförallt makteliten att tro att om man är för reglerad invandring är man rasist. Det är faktiskt oerhört skickligt och den våta filten har legat över svenskt debattklimat i 10–15 år.

Nu finns det ju såklart personer som tycker att det inte är ett problem med fri invandring men jag tror att många var helt indoktrinerade i den politik som fördes, om man förstod vad som pågick så var det ytterst få som vågade säga något. Inom mitt arbetsområde vet jag med säkerhet personer som mellan 2012 - 2014 fick sparken om man uttryckte åsikter om minskad eller reglerad invandring. Det är på riktigt. Undrar vad de tänker idag.

Det andra man lyckades med var att göra en migrationsöverenskommelse med alliansen. Att alliansen gick med på detta är i grunden väldigt enkelt. Samma sak som ovan, nya moderaterna med Reinfeldt i spetsen var inte ett konservativt parti. Konservativa väljare röstade bara på moderaterna för vad skulle man annars rösta på.

Det tredje man lyckades med var att få med socialdemokraterna på tåget efter valet 2014. Egentligen är det rätt märkligt. Socialdemokraterna bygger sin politik på att arbetare ska kunna leva på sin lön. Med en hög invandring pressas lönerna och det är något som man tradionellt sett är emot. Men visst, de var nog väl medvetna om att de importerade potentiella väljare också men det tror jag är sekundärt rent ideologiskt.

Detta gör att det parti som fått igenom mest av sin politik under det senaste decenniet är ett parti som legat mellan ca 4–8 % röster. Bästa valresultat är 2010 på 7,34 %. Märkligt är bara förnamnet.

Vad ledde detta till?

Hela den här härvan skapade ett tomrum. Ett tomrum som jag är övertygad hade kunnat fyllas av vilket parti som helst som vågat lyfta frågan. Nu blev det Sverigedemokraterna och resten är historia. Om några månader kommer SD göra sitt bästa val hittills och jag skulle inte vara förvånad om man landar runt 20 %. Det som egentligen är konstigt med SD är att de i media utmålats som ett extremt högerparti. Deras kärnfrågor är traditionellt konservativa och det var på den vågen de red hela vägen in i riksdagen men partiet är i sig socialkonservativt och ligger i flera frågor närmare socialdemokraterna än alliansen. Alltså ett mer mittenparti. Deras väljarbas däremot tror jag är mer konservativa än vad partiet själva är. Sen spelar det föga roll vad deras partiprogram var förut.

Valresultatet känns ganska säkert. Den stora frågan blir vad för typ av konstellationer mellan partier vi får se efter valet.

Att det i höst är slut på maskroseinflyttandet tror jag vi är många som hoppas på.

Åsiktskorridoren som blev åsiktshålet

Långsamt för jag ögat mot det imaginära nyckelhålet. På andra sidan hägrar den svenska åsiktskorridoren. Ett högst ovetenskapligt begrepp som åsyftar att man inte får säga och tycka något utanför den rådande normen. Jag sneglar genom hålet ibland, tyst och försiktigt. Ska jag våga öppna dörren och chansa? Kanske finns det någon därute som tycker som jag? Nej jag vågar inte, sjunker ihop med ryggen lutandes mot den stängda dörren och funderar. Hur blev det så här egentligen?

Jag har ärligt svårt att skriva vad jag är med om i mitt arbete då jag är rädd att någon skulle upptäcka vem jag är och att jag inte tycker som alla andra. Ofta handlar den inte ens om att jag inte tycker väldigt mycket annorlunda utan snarare att de jag jobbar med är så oerhört inskränkta. Vi pratar alltså nu om den svenska regeringen och deras tjänstemäns otroligt smala åsiktskorridor.

Vi diskuterade Donald Trump och att han föreslagit att han ville beväpna lärare på skolor efter skjutningen i Florida. Den ena efter den andra raljerade om att han var psykopat, nya Hitler demokratins undergång etc. Ingen kunde förstå hur han kunde säga något sådant. Alla var fullständigt oförstående hur han ens kunde tänka, än mindre föreslå något så korkat. Vill ni veta varför frågade jag? Fyra huvuden tittar upp samtidigt och spärrar upp ögonen. De tittar på mig och blickarna talar sitt tydliga språk, precis som i filmen 300 "choose your next words carefully persian".

Det är ganska enkelt säger jag. Han och många andra i USA har inte samma uppfattning om vad staten har rätt att begränsa. De tycker precis som vi att staten ska försöka förebygga och förhindra brott men många anser också att de ligger i deras rättigheter att kunna försvara sig själva och sin familj. Det är därför man ser skyltar i bland annat södra USA med bilder på en hagelbössa med texten "we dont call the police". En tydlig signal till någon som skulle få för sig att råna butiken och vid ett ev. misslyckande hoppas på samhällets goda natur. Människor har helt enkelt en annan grundsyn på människan och dess samhällskontrakt. Om inte jag kan lita på att jag är helt säker tänker jag heller inte ta risken att vara obeväpnad.

Åtta arga ögon stirrar på mig och i någons mungipa kan jag urskilja vit sekret som börjar bildas. Hur fan kan du tycka att det är rätt att beväpna lärare? Dörren till åsiktskorridoren har för en kort sekund öppnats men stängs illa kvickt när jag tydligt förklarar att jag inte någonstans i det jag berättat sagt att jag står för samma åsikter. Att jag enbart försöker förklara en annan ståndpunkt som jag inte ens själv delar är i dagens Sverige ytterst problematiskt.

Även efter att jag igen påpekat att jag inte tycker man ska beväpna lärare ser jag vandrande blickar efter mig som på något sätt försöker gräva i faktumet att de precis hört en annan åsikt än den de blivit matade under stora, om inte hela deras liv.

Jag kan se så tydligt när någons åsiktsbubbla plötsligt brister och de hör en åsikt eller ett problem som de tidigare varit helt ovetande om.

Det är skrämmande att det blivit så här. Jag tycker mig se stor skillnad bara i våra nordiska grannländer. Där pratas det väldigt öppet om olika åsikter kring diverse problem och det finns ett bredare spektrum av åsikter. Nu har det visserligen förändrats lite i Sverige framförallt om vi pratar om invandringspolitiken. Den korridoren har fått en dörr på andra sidan som är öppen i allra högsta grad. Men det behövdes en flyktingkris med tältläger i Sverige för att mer än några få skulle våga kliva ut.

Inom mitt arbetsområde däremot är dörren alltjämt stängd. Ibland när jag drömmer mig bort att jag någon gång skulle kunna bli ekonomiskt oberoende så brukar jag tänka att jag skulle vilja umgås mer med likasinnade. Personer som uppskattar logik och att alla saker man genomför kostar pengar. Pengar som tas från någon annan för att betala det man nu tycker är så viktigt. Det är en stor anledning varför jag läser bloggar. Det ger mig en chans att titta igenom nyckelhålet med vetskapen att någonstans därute finns andra människor som spanar precis som mig.

Till alla bloggare och er andra bakom stängda dörrar. Tack för att ni finns. Ni gör mitt liv mycket bättre.

Vad fan får jag? Det här!

Inom mitt arbetsområde blåser vänsterns vindar och det är svårt att diskutera politik. Jag försöker då och då ha lite diskussioner kring aktuella frågor för att få lite glädje i vardagen.

Allt började med diskussionen om "vad fan får jag?" om någon har missat det kan ni läsa följande länk innan ni fortsätter. Diskussionen var självklart att han var ett ruttet ägg som försökte smita från sitt ansvar osv. Jag försökte nyansera bilden något och förklarade att det kanske inte var det smidigaste uttalandet men frågan om vad man får för skatten är legitim.

Mina kollegor förstod inte vad jag menade och förklarade att vi minsann får skola, sjukvård, vägar och en massa andra goa grejer.

Jag tog då upp om de anser att det är rimligt att Göteborgs stad dedikerat avkastningen på 6 miljoner kronor för att anställa "ett levande konstverk" på västlänken. Enligt mina kollegor var detta ett utomordentligt projekt eftersom det hade skapat så mycket debatt. Det bedöms alltså som fullt rimligt att våra skattepengar läggs på att en person ska driva omkring utan att göra något enbart eftersom det skapar debatt? Ridå!

Jag blir innerligt förbryllad och hur mycket jag än försöker så förstår jag inte hur man kan tycka att det är moraliskt fel att lagligt skatteplanera men inte moraliskt fel att uppenbart slösa bort skattepengar. För det är precis vad det är. Istället för att en rik lodis cirkulerar på en perrong kunde avkastningen ha livstidsanställt en lärare som under 40 år utbildat barn.

Det är precis det tänket jag saknar hos många i mitt arbete. Lägger man pengar på något innebär det att pengarna inte läggs på något annat.

Så istället för att gå på försvarets flyguppvisningar för att ta del av skatteåterbäringen kan man snart ta sig till västlänken för att spana in en person som fick räkmacka till den friheten många drömmer om, med vissa geografiska begränsningar givetvis.

Mera skatter åt folket

Ingen har väl missat att tv-licensen ersätts med en skatt. Att säga att jag blir frustrerad är nog ett understatement.

Jag är inte en idiot. Jag förstår grundtanken med public service. Det hade varit bra med en oberoende nyhetskanal men SVT är långt därifrån. Majoriteten av deras personal är positionerade till vänster i den politiska skalan. Detta har varit tydligt sedan många år tillbaks och jag kan knappt titta på programmen som visas. Jag följer alltid partiledardebatten, agenda och vissa andra samhällsdebattsprogram. Jag ska ändå slänga in en brasklapp och säga att de blivit marginellt bättre senaste året men jag har aldrig varit så förbannad på SVT som under den amerikanska presidentvalskampanjen. Programledarna och vissa inslag var bisarrt vinklade.

Från och med 1 januari 2019 tvingas jag alltså betala 1308 kr till detta spektakel. Förutsatt att det klubbas igenom, vilket allt talar för. Ett par utan tv-licens idag får 2616 kr mer i skatt.

Jag skulle kunna sträcka mig till att betala för en kanal om den på något sätt kunde garantera en politisk obundenhet.

Hatten av till regeringen som bara inom några veckor fått mig att glömma skattehöjningen på ISK-konton. Det är imponerande.

I min frustration köpte jag 50 st Handelsbanken B för att dämpa min ångest något.

Mänskliga rättigheter

För er som bara är intresserade av ekonomi, vik hädan!

Då och då stöter jag på ologiska politiska argumentationer vilket jag stör mig på. Det här med mänskliga rättigheter är en fascinerade sådan. Låt mig bara först tydliggöra att jag på något sätt inte är emot mänskliga rättigheter, snarare tvärtom. Dessvärre har hela diskussionen kring mänskliga rättigheter urvattnas. Ett passande ord med tanke på vad jag såg på en reklamfilm idag.

I denna reklamsnutt är det en utbildad kvinna inom någon typ av miljöområde som är orolig för att människor inte har/kommer ha tillgång till rent vatten. En högst angelägen fråga absolut. Hon hävdar då i reklamsnutten att hon anser det är en mänsklig rättighet att ha nära till rent vatten. För många kanske det låter jättebra men flera problem lurar bakom den meningen.

Låt mig nu förklara för alla människor där ute att för lika många rättigheter finns det lika många skyldigheter. Du kan aldrig ha en rättighet utan att någon annan individ eller stat inte har en skyldighet.

Låt mig börja från början innan jag återkommer till ovanstående exempel. När de första mänskliga rättigheterna skrevs ner av FN 1948 fanns till exempel rätten till liv, frihet från tortyr etc. Låt mig också påpeka att de mänskliga rättigheterna uppfanns givetvis inte 1948 utan de "riktiga" mänskliga rättigheterna har alltid funnits. Detta brukar benämnas som naturrätt.

De rättigheter som jag syftar till är universella och är sådana som går att applicera på alla människor på jordklotet. Rätten till liv innebär att jag som individ har en skyldighet att inte döda någon. Rätten att slippa tortyr innebär att jag har en skyldighet att inte tortera etc. Jag tror ni fattar. Man skulle kunna beteckna dessa som passiva skyldigheter. Min skyldighet består i att jag inte gör något.

Enkelt uttryckt, utgå från dig själv. Vad har jag för skyldigheter och du kan härleda vilka mänskliga rättigheter som finns.

Sedan började FN spåra ur med användandet av ordet mänskliga rättigheter. Det borde bytas ut mot "vad vi hoppas alla människor ska få tillgång till" eller "Vi vill att stater strävar mot dessa saker". 

Låt mig nu komplicera det hela. Stater kan däremot ratificera deklarationer och konventioner. Det gör att de stater som ratificerat dessa de facto har en skyldighet och då har du som individ även en rättighet. Här blir det däremot problematiskt. Enligt FN är det en mänsklig rättighet att ha tillgång till mat och de allra flesta stater har därför en skyldighet att ge alla människor (inom sina gränser) mat. Detta skulle alltså innebära att staten i stil med någon kommunistiskt drömvärld har storskalig matproduktion med ett distributionsnät över hela landet. Mat som givetvis är gratis eftersom den är en rättighet. Definitionen av vad som klassas som mat är också en intressant fråga men det är inte det jag är ute efter här.

Det finns mängder av stater som inte kan leverera denna rättighet och därav faller hela argumentet med alla dessa rättigheter. Notera här skillnaden mellan att strunta i och att inte kunna. Jag kan strunta i min skyldighet att inte döda någon, det gör inte att rättigheten faller.

För att återgå till reklamsnutten. Det ska alltså vara en mänsklig rättighet att ha nära till rent vatten. Utöver definitionsfrågan "nära" så återkommer då frågan. Vem har skyldigheten att leverera detta? Återigen finns det många stater som inte kommer kunna leva upp till den skyldigheten.

Avslutningsvis vill jag klargöra att jag inte på något sätt inte tycker man ska arbeta mot dessa mål. Det tycker jag verkligen man ska göra. Jag menar bara att man måste sluta kalla alla saker man vill att människor ska ha/tillgång till för mänskliga rättigheter. Det underminerar hela tanken med att vi alla människor måste lära oss de få skyldigheter vi faktiskt har.