onsdag 14 oktober 2020

Tankar från en svunnen tid

Sista tiden har jag reflekterat på min egen bakgrund och varför jag har hamnat där jag är. Det finns många aspekter av det såklart men här på bloggen håller jag mig till framförallt de ekonomiska aspekterna. 

När jag tittar tillbaka cirka 10–20 år finner jag flera saker väldigt fascinerande. Några saker som fastnat är t.ex. när jag studerade på universitet och hade 700 kr kvar på kontot när det var den 24e. Nice tänkte jag, imorgon kommer det nya stålar in på kontot. Jag begav mig ner på stan och köpte en väska för 699 kr.

När jag tänker på den här situationen har jag svårt att acceptera att det är samma person som tog det beslutet som sitter här idag och skriver på en blogg om ekonomi. Jag var ändå vuxen med rätt att rösta hur landet ska skötas och sen beter jag mig på det sättet. Jag skäms. 

Jag kan ärligt säga att jag blir avundsjuk på er som tidigt lärde hushålla med pengar. Vissa av bloggarna jag läser köpte sina första aktier i tonåren. Även om man inte köpte aktier så verkar många ha varit ekonomiskt förståndiga tidigt. Det är imponerande.

Ytterligare ett minne jag har är när jag på alla hjärtans dag skulle bjuda min dåvarande flickvän på restaurang. Jag hade cirka 1 000 kr på kontot och högsta prioritet var att imponera på henne. Jag parkerade utanför hennes lägenhet och hon blev jätteglad och skulle bara byta om innan vi gick ner till bilen för att åka till restaurangen. Under tiden hon bytte om fick jag parkeringsböter på 1 000 kr och när jag kom ner och såg det fick jag surt erkänna att nu har jag inte råd att besöka någon restaurang. Vi stannade hemma och åt pasta istället. Jag sålde senare min bil till en bilskrot för 500 kr och har inte ägt en bil sen dess.

Något som fastnat desto mer är när jag efter mina universitetsstudier blev arbetslös och behövde flytta hem till mina föräldrar. Inte nog med att jag hade studieskulder på cirka 200 000 kr och självkänslan var krossad när jag inte kunde ett landa ett jobb utan mina föräldrar bestämde även att ta betalt för att jag bodde hemma. När jag cirka ett år senare kunde flytta ut var jag skyldig mina föräldrar cirka 30 000 kr.

Även fast det var 10-15 år sedan kommer jag aldrig glömma känslan. Att ha nått en ekonomisk botten. När jag började jobba hade jag bara en känsla, att jag aldrig vill känna så igen.

Det kan tyckas som små meningslösa historier men det här är samma person som nu kan logga in på Avanza och se 1,9 miljoner på kontot. Även om jag inte förstod det då så har dessa händelser påverkat mig till den jag är idag.

Mitt mål har aldrig varit fire, det visste jag inte ens var det var till för några år sedan. Målet har alltid varit att aldrig känna mig orolig för min ekonomiska situation. Hur irriterande det än må vara att få parkeringsböter så vill jag kunna skratta åt det och tänka att där rök nästa utdelning från AT&T.

Jag är inte där ännu på ett tag men jag blir både inspirerad och ibland lite orolig för om jag kan förändras så mycket på 10-15 år hur skulle jag då kunna vara om ytterligare 10-15 år. Kanske ser ni mig på lyxfällan om 10 år med skulder upp över öronen och jag rabblar mantrat ”man måste leva också”?

För mig har förändringarna kommit gradvis. Jag ser inte framstegen jag gjort från ett år till ett annat men när jag går tillbaka 15 år så känner jag inte ens igen mig. Det tycker jag är fascinerande. 

6 kommentarer:

  1. Hej Tysta investeraren.

    Kul att höra om dina tidigare erfarenheter. Livet blir ju vad man gör det till och de beslut du tar idag kommer påverka din framtid. Måste säga att jag är imponerad över din resa till 1.9 miljoner kr. När man vet hur det är att ha det dåligt ställt vill man aldrig dit igen. Även jag började ju från 0 kr och jag tror det är en bra erfarenhet att en gång varit utan pengar. På så sätt ser man kanske mer värde i sina besparingar än de som alltid varit rika. Föds man med en guldsked i munnen skulle man kanske aldrig klara sig väldigt dåligt om man blev fattig en dag. Har man alltid haft det bra har man kanske inte behövt spara in på något i större utsträckning. Men genom att själv jobba upp sin förmögenhet får man en bra erfarenhet och förstår att det krävs hårt jobb för att lyckas. Man kanske inte heller slösar sina pengar på saker man egentligen inte behöver utan spar dessa till något viktigare.

    Fortsatt lycka till mot 2 miljoner nu. Snart är du där :-)

    Mvh Slimis

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul att det uppskattades :) Jag tror i allra högsta grad att det spelar roll om man inte hade så mycket pengar som ung. Mest av allt däremot hade jag önskat att jag lärt mig om aktier, avkastning m.m. av mina föräldrar eller i skolan.

      Nu är jag i alla fall bra igång så nu är det bara att fortsätta på det inslagna spåret :)

      Radera
  2. Låter som min historia ungefär bara det att väskan dan innan nytt studiemedel snarare var öl på studentpuben.

    Kom också igång alldeles för sent, men bättre sent än aldrig är mer sant än vanligt i detta fall.

    Månadsvis känns det som om man står och stampar och inget händer och är som att titta på färg som torkar, men man får zooma ut lite och titta på en längre period. År kan räcka och jag gillar att se tex hur mina årliga utdelningar eller portföljvärdet har utvecklats (även om det blivit ett hack i kurvan i år). Och den kommer bara att blir roligare för varje år: https://utdelningssmalanningen.blogspot.com/p/utdelningar-2017.html

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja tänk om man hade kommit igång som 15 åring. Hade varit kul att se utvecklingen. Men det är ungefär samma som att sitta och säga tänk om jag köpt fingerprint i rätt tid eller något annat. Nu får man vara glad över att man fått upp ögonen för något som skänker glädje.

      Radera
  3. Kul berättelse och en bra förändring du gjort. Själv kan jag säga att jag nog alltid, eller så länge jag kan minnas nästan, har haft ett slags inre behov att att "trygga min ekonomi". Och det är något som jag tycker har hjälpt mig i livet till att komma dit där jag är idag.
    Mvh investera-pengar.blogspot.com

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det låter väldigt bra att alltid ha haft det behovet. Det är sådant jag blir avundsjuk på :) Jag får nöja mig med att jag har gjort små framsteg varje år.

      Radera