På söndag är jag bjuden på en valvaka med jobbet. Det är frivilligt men alla ska gå så det blir konstigt om jag inte går. Diskussionerna innan valvakan är huruvida man kommer gå därifrån lycklig eller inte. Vid ett tillfälle började alla skratta och sa att det är väl ganska uppenbart vilka som gör en lycklig och vilka som skulle få en att börja gråta. Ja tänkte jag, i vetskap om att det för mig är de det omvända resultatet mot vad de hoppas på.
Det är svårt att sätta fingret rakt ut på vad det är. Det är ingen som öppet säger vad de röstar på men den underliggande kulturen är så solklar att det inte finns några frågetecken. Jag kan tänka mig att det är liknande på SVT t.ex.
Jag kan verkligen sakna kollegor som tycker mer likt mig. Det är ingen som vill prata om Trump, skattesänkningar, investeringar m.m. Som jag nämnt tidigare så var det därför jag startade bloggen och det är jag väldigt glad över att ha gjort.
Det mest fascinerande i det här är hur det blir på det här sättet. Är det intressen tidigare i livet som för in en på en bana som gör att man hamnar på samma arbetsplats eller är det arbetsplatskulturen i sig som tillslut vänder ens egna åsikter? Eller finns det något annat som leder till att vissa arbetsplatser blir åsiktshomogena?
Tjena DTI.
SvaraRaderaInstämmer i din upplevelse. Ofta finns det ett slags konsensus utåt, man ska tycka si och så. Men när man lägger röstsedeln i valurnan är det inte säkert att den som var mest högljudd lägger rösten åt det hållet. Tror det handlar om att en del är rädda för att sticka ut.
Med vänlig hälsning
myntaren
Tjenare myntaren, du kanske är något på spåret där. Att man säger vad man tror man behöver tycka i gruppen men sedan har en annan åsikt bakom den fasaden. Kanske därför som många röstundersökningar slår fel.
RaderaFår se om jag kan hålla minen på söndag.
Det låter som att en "Krossa socialismen"-tröja kombinerad med en Trumpkeps skulle pigga upp på söndag :-).
SvaraRaderaBra frågor på slutet! Det är nog (paradoxalt nog) olika anledningar till att företag blir åsiktshomogena. Är det ett fåtal personer som anställer handlar det nog ofta om aktiva val. Ett annat skäl är indoktrinering i universitetsvärlden. En arbetsplats som nästan bara anställer socionomer kommer att ha slagsida åt vänster, det är i nuläget ofrånkomligt.
Sedan tror jag faktiskt att många arbetsplatser inte är så enfaldiga som de kan verka, och då kommer vi tillbaka till det föreslagna klädvalet. Om du står upp för andra åsikter (vilka de än må vara) tror jag att du kommer upptäcka att du inte är så ensam med dem.
Haha det skulle verkligen pigga upp. Jag har faktiskt tänkt tanken i liknande situationer och hade jag varit ekonomiskt oberoende hade jag alla dagar i veckan lyft alla möjliga frågor. Den bistra verkligheten är tyvärr den att även om jag gör ett bra jobb men inte är omtyckt på grund av mina åsikter skulle framtida jobb vara i fara.
RaderaJa hur universitetsvärlden blev som den blev är också väldigt märkligt. Personer på min arbetsplats kommer från många olika universitetsbakgrunder så där är det inte någon specifik utbildning som föranlett det.
Så är det nog, att det finns andra som mig som inte heller vågar säga något. Tycker ändå att det är märkligt att just en åsikt är den dominerande. Men det kanske är en mänsklig faktor som gör att det ser ut som det gör.
Om det är så lågt i tak att fel åsikter i samhällsfrågor kan leda till att man blir av med jobbet skulle jag inte sörja den anställningen. Det är gissningsvis inte den enda tänkbara arbetsplatsen, så då får det bli deras förlust.
RaderaFast kanske blir du förvånad över vad man faktiskt får säga. Ja, ibland är jag barnsligt naiv i min tro på mänskligheten :-).
Den inställningen hade jag gärna haft men är rätt orolig när det kommer till att bli av med jobbet. En tidigare anställd fick sparken 2012 när det uppdagades att denna var medlem i SD. Det gick också ut ett mail om att alla som inte delar arbetsgivarens (statens) värdegrund inte är välkomna på arbetsplatsen. När jag skriver det idag så är det knappt jag själv tror att det är sant.
RaderaMed det sagt så ska jag nog ta till mig det du säger. Nu kanske det inte blir en trumpkeps men lite gliringar under valvakan får det bli.