Tankar från en resa

Jag har varit ute och rest och tänkte med detta inlägg skriva ner lite tankar jag fått. 

Jag har varit utan internet och vanlig telefon i närmare en vecka. Jag fascineras över hur ensam jag känner mig utan möjlighet att kontakta någon. Jag kommer ihåg tiden innan internet och mobiltelefoner. Då var det inget konstigt alls att bege sig ut i skogen i några dagar, tälta och fiska utan ha någon kontakt med omvärlden. Nu känner jag direkt att jag påverkas. 

Har sett allt för mycket lidande och det tär på en mentalt att se tusentals människor i fullständigt miserabla tillstånd. Träffade en kvinna som förlorat båda sina armar och ben i Lepra (spetälska). Bara en kropp och ett huvud. Kommer aldrig glömma den stunden. 

Utöver individuella livsöden så har jag besökt samhällen som lever i extrem fattigdom och som aldrig sett annat än sin filt upphängd med några pinnar. Dessa samhällen förlitar sig helt på att få hjälp från andra länder eller organisationer. Det finns ingen utvecklingsmöjlighet överhuvudtaget. 

Att leva utan framtidstro måste vara oerhört tufft. Även samhällen som inte lever på hjälp utifrån lever mycket primitivt. T.ex. så fiskar man enbart några fiskar om dagen och måste göra så varje dag för att det finns ingen möjlighet att spara fisken utan att den ruttnar. Ett EU projekt bistod nyligen ett område med frigolitlådor och is. Detta hade gett en enorm fördel för den byn eftersom de nu kunde fiska mycket mer och på så sätt frigöra sin tid till annat några dagar innan de behövde ge sig ut igen. 

Även om man visserligen i dessa extrema fall kan behöva hjälp utifrån med att komma igång så ligger det stora problemet i att folk inte är utbildade eller fostrade i detta tänk. Det handlar mångt och mycket om en mental inställning. Gör jag detta på det mest effektiva sättet utefter mina förutsättningar? Om inte, vad kan förbättras och vad kan jag göra för att få mest effekt med minsta möjliga investering i både tid och pengar. 

Det här kan ibland vara svårt för utomstående att greppa. Till och med erfarna hjälporganisationer. En annan by fick båtar för att kunna fiska längre ut på vattnet och på sätt få upp mer fisk som kunde säljas till andra i byn. Det första som hände efter att båtarna anlänt var att de kördes till ett annat land och såldes. Det fanns alltså ingen vilja att skapa en bättre framtid utan man ansåg att det räcker att få upp några fiskar om dagen. 

Vad detta tänket kommer ifrån är ett intressant ämne och en bok som diskuterar detta utförligt är Max Webers bok "Den protestantiska etiken och kapitalismens anda" från 1905. Tesen är något man definitivt kan hålla med om bara när man ser de stora skillnaderna på Nord- och Sydeuropa. 

För mig är det utan tvekan kärnan i min drivkraft. Jag vill få det bättre och för varje aktieköp säkerställer jag en liten ytterligare inkomst. Det är en fantastisk känsla.

En annan känsla jag får när jag reser runt i ett varmt klimat är hur mycket jag trivs i klimatet. Att köpa ett hus nära vatten i något varmt land med några extra rum som man kan hyra ut tror jag skulle passa mig. Inte att man måste hyra ut för att klara vardagen utan just för att dryga ut kassan lite och få socialt umgänge. Det är något jag kommer fundera vidare på.

Denna resa gav mig hela känslopaletten, något som inte sker så ofta men är ack så uppskattat.