torsdag 2 november 2017

Socialt förknippade tvångskostnader till arbetet

Relativt ofta besöker jag vår kära huvudstad för möten i mitt arbete. Då jag arbetar åt svenska staten är det inga kundmöten eller liknande som kan generera ökade intäkter utan möten med kollegor som arbetar inom samma områden.

När vi träffas är det kutym att äta både lunch och middag tillsammans under de dagarna mötena pågår. Jag tycker det absolut är trevligt att äta med kollegorna men inte heller något jag går och längtar efter. Däremot kostar det en rejäl slant. Lunchen klarar man sig ofta på 120 kr med vatten men middagen ska man vara glad och man klarar sig undan med 250 kr. Några dagars möten och matkostnaden tickar snabbt upp mot 750-1200 kr.

Jag är relativt väl bevandrad i det sociala samspelet och inser att det inte riktigt är så lätt att bara tacka nej till en middag när alla ska med. De flesta förstår säkert att även om arbetsdagen avslutats så kan fortfarande inofficiella diskussioner hållas under middagen och det är inte kul att inte vara där och kunna påverka vad som nu än må diskuteras. Detta är ett dilemma för mig som ekonomisk intresserad och det tar verkligen emot att när man hemma sparar in på plastpåsar och dylikt för att två dagar senare hosta upp 250 spänn för en laxsida och potatismos.

Jag har allvarligt funderat på att börja försöka komma på några legitima bortförklaringar men inte kommit så mycket längre än "jag har lite ont i huvudet". Man vill ju gärna inte dra på att man har denguefeber och sedan dyka upp dagen därpå som om inget hade hänt.

Utöver att inofficiellt arbete även kan fortgå är det dessutom av vikt att man arbetar med den sociala biten och är trevlig mot kollegor på det mer personliga planet. Det är trots allt ofta sådana aspekter som chefer kommer minnas av mig.

Jag hade en diskussion med en vän till mig som arbetar som läkare att inom vissa arbeten så tillkommer alltid en massa kostnader som man ofta inte räknar med. Han menade att klädkostnaderna var obefintliga för honom då han alltid går i den klassiska läkarrocken. För egen del är kläderna viktiga i mitt arbete. Framförallt för att det ger ett bra helhetsintryck när man kommer och ska hålla en presentation och man är välklädd och förberedd.

Har nog ingen poäng med inlägget utöver att jag så gärna skulle vilja kapa i dessa kostnader men det sociala tvånget gör det nästan omöjligt. Det kanske bara är något man får finna sig i helt enkelt.

6 kommentarer:

  1. Håller med om detta och det är extra smärtsamt om man är lite sparsam som Herr Snålgrisen är.

    Skrev ett blogginlägg om detta: https://snalgrisen.blogspot.se/2017/05/representera-dig-sjalv.html

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din kommentar. Kul att läsa att det inte bara jag som stör mig på dessa tvingande luncher och middagar. Kul också att få en till blogg att spana in.

      Radera
  2. Var nyligen på arbetsrelaterat möte med fin middag. Arbetsgivaren stod för maten som verklgien var exklusiv, vinpaket fick vi betala själva med ett pris i samma härad som investerarens helg. Det går inte att vara otacksam men en kvälls dryck i nivå med en månads matbudget genererar lite tankar. Men som sagt ibland kräver det sociala spelet en del uppoffringar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej den sociala biten är inte att förglömma. Men alltid tråkigt när man sammanställer månadens matkostnader och ser summorna.

      Radera
  3. Varför får du inte traktamente när du är borta över natten?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jodå jag får traktamente. Tanken kvarstår dock. Många tänker att nu får jag "extra pengar" då kan jag slösa dom. Vill vara rädd om mina förvärvade slantar.

      Radera