Jag lämnar Sverige

Då kan jag äntligen presentera nyheten att jag lämnar Sverige. Jag har blivit erbjuden och slutligen (återkommer till det) tackat ja till ett utlandsuppdrag med start under januari nästa år. Det är något jag drömt om i närmare 20 år och arbetat mot de senaste 10 åren. Det är således en stor milstolpe i mitt liv. Det innebär drastiska förändringar i mitt personliga liv och får även positiva ekonomiska konsekvenser.

Då jag inte vill outa mig för mycket kan jag inte berätta så mycket om tjänsten men jag kommer bosätta mig på den Afrikanska kontinenten i ett konfliktdrabbat land nära ekvatorn. Det innebär att jag kommer vara socialt isolerad under relativt tuffa förhållanden. Hur tufft får givetvis framtiden utvisa men jag förbereder mig mentalt på riktigt svåra förhållanden.

Relationsmässigt blir det tungt att lämna familj och vänner, däremot finns de förhoppningsvis kvar även när jag återvänder efter ca 2-3 år. Desto tyngre var beslutet att lämna min flickvän. Där var situationen sådan att det var att stanna eller avsluta relationen. Eftersom jag drömt om detta under en väldigt lång tid var det därför inte svårt att veta att jag ville åka. Med det sagt betyder inte det att man inte känner sig som en dålig person som väljer jobb före en relation. På grund av mitt beslut har jag även fått en del gliringar från vänner som tycker jag prioriterar fel. Jag ska inte skriva så mycket om de känslomässiga aspekterna av att flytta från Sverige det men detta ville jag faktiskt lyfta upp.

Det är inte helt socialt accepterat att välja ett arbete före en relation. Men jag sätter faktiskt ner foten här och säger att jag inte håller med. Många av mina vänner har uppenbarligen drömt om familj med hus och Volvo eftersom de skaffat sig just det livet. Jag är uppriktigt glad över att de har nått sina drömmar och lever ett, till min vetskap, lyckligt liv. Jag däremot har inte haft de drömmarna utan har andra. Både att jag vill kickstarta min portfölj men också för att jag vill ut och se världen utanför Sverige. Jag vill utmana mig själv genom att utsätta mig för svåra situationer (jag kommer återkomma med ett separat inlägg om varför jag vill lämna Sverige lite mer ingående).

Utöver ovanstående stycke så ville jag med detta förklara att för att nå sina drömmar måste man också vara beredd att offra mycket. "No sacrifice no victory".

Gällande den ekonomiska biten så gäller det lite blandade känslor men definitivt mer positiva. Jag börjar med det mindre roligare. Jag har ett relativt bra jobb i dagsläget med okey lön för min ålder (för att vara statligt) och jag arbetar i stort sett helt självständigt utöver de möten jag närvarar på 1-2 gånger i månaden. I och med detta jobb så var jag tvungen att sänka min lön något. Detta var jag mycket besviken på men har funnit mig i att acceptera situationen. Min förhoppning är att jag kommer att få en unik erfarenhet vilket kan vara ovärderligt i det långa loppet.

Fördelarna är däremot att det tillkommer en hel del tillägg som gör att lönen i det stora hela blir en bit högre än vad jag har idag. Vidare så står staten för uppehället under kontraktstiden vilket innebär att jag kan hyra ut min nuvarande bostad vilket i sin tur sänker mina omkostnader.

Givetvis kommer jag ha en hel del kostnader även där och framtiden får utvisa hur mycket jag kan lägga undan till portföljen. Till er läsare kan jag garantera att detta kommer bli huvudspåret för bloggen framöver. Jag kommer även uppdatera mina mål som jag redan börjat klura på.

Det är onekligen spännande tider som väntar och jag hoppas ni läsare följer med.