Tankar från en svunnen tid

Sista tiden har jag reflekterat på min egen bakgrund och varför jag har hamnat där jag är. Det finns många aspekter av det såklart men här på bloggen håller jag mig till framförallt de ekonomiska aspekterna. 

När jag tittar tillbaka cirka 10–20 år finner jag flera saker väldigt fascinerande. Några saker som fastnat är t.ex. när jag studerade på universitet och hade 700 kr kvar på kontot när det var den 24e. Nice tänkte jag, imorgon kommer det nya stålar in på kontot. Jag begav mig ner på stan och köpte en väska för 699 kr.

När jag tänker på den här situationen har jag svårt att acceptera att det är samma person som tog det beslutet som sitter här idag och skriver på en blogg om ekonomi. Jag var ändå vuxen med rätt att rösta hur landet ska skötas och sen beter jag mig på det sättet. Jag skäms. 

Jag kan ärligt säga att jag blir avundsjuk på er som tidigt lärde hushålla med pengar. Vissa av bloggarna jag läser köpte sina första aktier i tonåren. Även om man inte köpte aktier så verkar många ha varit ekonomiskt förståndiga tidigt. Det är imponerande.

Ytterligare ett minne jag har är när jag på alla hjärtans dag skulle bjuda min dåvarande flickvän på restaurang. Jag hade cirka 1 000 kr på kontot och högsta prioritet var att imponera på henne. Jag parkerade utanför hennes lägenhet och hon blev jätteglad och skulle bara byta om innan vi gick ner till bilen för att åka till restaurangen. Under tiden hon bytte om fick jag parkeringsböter på 1 000 kr och när jag kom ner och såg det fick jag surt erkänna att nu har jag inte råd att besöka någon restaurang. Vi stannade hemma och åt pasta istället. Jag sålde senare min bil till en bilskrot för 500 kr och har inte ägt en bil sen dess.

Något som fastnat desto mer är när jag efter mina universitetsstudier blev arbetslös och behövde flytta hem till mina föräldrar. Inte nog med att jag hade studieskulder på cirka 200 000 kr och självkänslan var krossad när jag inte kunde ett landa ett jobb utan mina föräldrar bestämde även att ta betalt för att jag bodde hemma. När jag cirka ett år senare kunde flytta ut var jag skyldig mina föräldrar cirka 30 000 kr.

Även fast det var 10-15 år sedan kommer jag aldrig glömma känslan. Att ha nått en ekonomisk botten. När jag började jobba hade jag bara en känsla, att jag aldrig vill känna så igen.

Det kan tyckas som små meningslösa historier men det här är samma person som nu kan logga in på Avanza och se 1,9 miljoner på kontot. Även om jag inte förstod det då så har dessa händelser påverkat mig till den jag är idag.

Mitt mål har aldrig varit fire, det visste jag inte ens var det var till för några år sedan. Målet har alltid varit att aldrig känna mig orolig för min ekonomiska situation. Hur irriterande det än må vara att få parkeringsböter så vill jag kunna skratta åt det och tänka att där rök nästa utdelning från AT&T.

Jag är inte där ännu på ett tag men jag blir både inspirerad och ibland lite orolig för om jag kan förändras så mycket på 10-15 år hur skulle jag då kunna vara om ytterligare 10-15 år. Kanske ser ni mig på lyxfällan om 10 år med skulder upp över öronen och jag rabblar mantrat ”man måste leva också”?

För mig har förändringarna kommit gradvis. Jag ser inte framstegen jag gjort från ett år till ett annat men när jag går tillbaka 15 år så känner jag inte ens igen mig. Det tycker jag är fascinerande.