En ny tid, en ny värld

Veckorna kommer och går. Begravning och ett sista farväl har skett. Det har varit jobbiga veckor. Jag har stöttat min mor mycket. Framförallt har jag ordnat med allt pappersarbete. Det har varit ett heltidsarbete att säga upp avtal och skaffa nya. Bankkonton ska avslutas och bouppteckning ska skrivas. Skulle kunna skriva en hel del om det men hoppar det den här gången.

För världen och för egen del blev det inte bättre. När jag lyfte på huvudet och började reflektera över vad som hände runt omkring mig hade coronaviruset slagit till med full kraft och min portfölj hade tappat över 500 000 kr. Det har dock stabiliserats något de senaste veckorna.

Även om jag egentligen inte mådde helt bra var jag tvungen att återvända till mitt arbete. Jag bokade en resa tillbaka men den blev inställd. Jag bokade en till med ett annat flygbolag men även den ställdes in. Ett tredje och sista försök med ytterligare ett flygbolag resulterade i samma resultat och eftersom detta var en privat resa blev jag cirka 20 000 kr fattigare. Visserligen ska jag ha tre innestående flygbiljetter hos dessa flygbolag men är tveksam till att de kommer gå att använda.

Efter någon vecka stod det klart att jag inte kommer kunna återvända till min arbetsplats närmsta tiden utan skulle jobba hemifrån ett tag. Just där och då tyckte jag det var skönt med några veckor till hemma. Då kom nästa smäll. Enligt ett avtal min arbetsgivare beslutat om förlorar jag mitt kontrakt om jag inte kan återvända till min arbetsplats efter en viss tid. Så på grund av att jag reste hem till min döende pappa och fastnade där var det nu en tidsfråga innan mitt kontrakt skulle avbrytas.

Ytterligare några veckor passerar där jag mådde riktigt dåligt över situationen jag hamnat i. Förlösande nog kom det tillslut positiva nyheter då beslutet hävts och åtminstone nu och för några månader framöver förlorar jag inte mitt kontrakt. Jag förlorar däremot mina tillägg jag har när jag är stationerad utomlands så mitt väl tilltagna mål om 450 000 kr i nysparande kommer inte att nås. Det målet hade förvisso redan gått i stöpet eftersom jag erbjudit att betala min pappas begravning som landade på 60 000 kr.

Hela den här situationen med coronaviruset är ju skit på flera olika områden. För egen del har det varit tufft att inte kunna återgå till en vardag efter min pappas bortgång. Att kunna komma tillbaka till vissa rutiner, att träffa kollegor och vänner för att inte tala om mitt egna boende. Jag är fast i ett ingenmansland där det mesta påminner mig om sorgen. Det är inte helt lätt att förklara.

Det har också funnit mycket andra tankar kring sparande under den här tiden. En av tankarna har varit hur snabbt arbetsgivaren förväntar sig att man ska vara tillbaka i arbete. Aldrig förut har jag önskat så mycket att jag var ekonomisk fri och kunde bestämma själv när det passar att börja jobba.

Även om pengarna jag hittills sparat har gett en liten trygghet så insåg jag också snabbt att det spelar ingen roll om man har två miljoner eller fyra. Det är först när du har tillräckligt för att helt säga upp dig som du får din frihet. Från ett frihetsperspektiv kunde jag lika gärna ha haft en normal buffert och känt samma trygghet.

Ett ljus i den annars ganska mörka tunneln just nu var alla vänliga kommentarer på mitt förra inlägg. Tack för det.

Nog ska jag kunna gå vidare men man måste låta det ta lite tid. Jag tar en månad i taget nu.