Efter att jag summerat novembers utdelningar som blev 3 780 kr insåg jag att jag precis slagit utdelningsåret 2019 med några hundra kronor. Jag bör få ytterligare någon tusenlapp i december men så mycket mer än så blir det inte. Totalt bör jag därmed landa på runt 47 000 kr för 2020.
Egentligen tycker jag att det är bedrövligt. Har sparat som en galning och det är knappt så det märks i utdelningar. Men det är klart att det varit ett speciellt år och man kanske inte ska ge upp alltför lätt.
Om man däremot vill uppnå trygghet genom ett stabilt inflöde av utdelningar har året kommit som en kalldusch. Det märks allt tydligare hur politiken och företagen länkas samman. Företag kan söka bidrag/lån vid ekonomiska nedgångar och som motprestation ska man inte avskeda folk och hålla inne med utdelningar. Det gör mig orolig för att företag inte tar höjd för detta och att övriga samhället kommer börja se dåliga företag som något man måste hjälpa.
I en normal miljö borde detta vara självreglerat. Företag som inte var förberedda går i konkurs och människor förlorar jobben och aktieägare tar smällen.
Vi småsparare som vill åt ekonomisk trygghet eller siktar på att helt hoppa av ekorrhjulet gör bäst i att ta höjd för liknande år framöver. Har man en gång startat finns ingen återvändo. Jag kan bara tänka mig hur ekonomin om exempelvis några år går dåligt och arbetslösheten skjuter (mer) i taket. Politikerna går då ut och bestämmer att företagen ska hålla inne med utdelningar så det inte svider i ögonen på alla de som förlorat jobben.
Om det är utdelningar man är ute efter tycker jag det är ett starkt argument att även investera i bolag i USA där man inte verkar ha samma politiska inblandning även om det blir lite dyrare med courtage/växlingskurs. Det är ett litet pris att betala för en mer stabil portfölj.
Det positiva är ändå att 2020 inte blir ett hack i stapeldiagrammet med årliga utdelningar. Någon kalkyl för 2021 vågar jag mig verkligen inte på utan kommer ta en månad i taget.